Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag yrkar bifall till reservation nummer 4, men jag står självklart bakom alla reservationer från Centerpartiet i det här betänkandet.

I år är det 2026. Det är ungefär 100 år sedan den första delen av dagens föräldrabalk skrevs. Då var det självklart att mammor och pappor var gifta med varandra. De hade gemensamma barn och ingenting annat. Man var beroende av familjens gård och gemensamma inkomst. Det var få som hade råd att skilja sig. Det var dessutom väldigt skamligt att skilja sig. Det var skamligt att få barn utanför äktenskapet. Det var skamligt att leva på ett annat sätt än en man med en kvinna, till exempel att leva med någon av samma kön.

Det är 2026, och man skulle kunna tro att vi har kommit väldigt långt på hundra år i ett modernt samhälle. Vi har absolut tagit några steg framåt, åtminstone när det gäller hur vi ser på olika sätt att leva. Det är inte en lika stor skam att få barn utanför äktenskapet eller att skilja sig. Det är till och med så att vi emellanåt uppmuntrar personer att separera. Däremot har lagstiftningen inte uppdaterats så att den faktiskt fungerar 2026.

Det finns krafter både i politiska partier och i debatten som vill påverka till exempel hbtqi-personers möjligheter att leva som de vill. Där ser jag någonting som är på väg att försämras. Det finns de som tycker att de här personerna ska krypa in i garderoben igen. Det kommer jag aldrig att acceptera. För mig har alla människor exakt samma, lika värde. Vi måste ta kliven framåt.

Fru talman! Vad har det med den här debatten att göra att det finns människor som tycker att vissa ska krypa tillbaka in i garderoben? Jo, det handlar om hur vi förflyttar normer. Hur kan vi visa från samhällets sida, från Sveriges riksdags sida, att vi tycker att det är helt okej att leva på andra sätt än i en familj med en man, en kvinna och deras gemensamma barn? Ett sätt är att stifta lagar som visar att vi står upp för alla människor.

Jag kan ta exemplet barnaga, som behandlades för ett antal år sedan. Vi beslutade att man inte får slå sina barn i uppfostringssyfte. Det var en mycket bra lagstiftning. Men när vi stiftade den lagen tyckte inte alla att det skulle vara så. Det fanns de som tyckte att barnaga var bra. Men genom att stifta den lagen förflyttade vi successivt normerna i Sverige. I dag tycker väldigt få att barnaga är vettigt att hålla på med. Det är därför jag tycker att det nu är dags att uppdatera föräldrabalken.

Vi behöver modernisera språket i föräldrabalken. Det finns det utredningar om. Vi behöver utgå från barnet när vi utser vilka som ska ha vårdnaden, inte från avtalet mellan föräldrarna. De personer som ska vara föräldrar måste vara vårdnadshavare från första början, innan barnet föds.

Vi vill också gärna att det blir tillåtet med fler vårdnadshavare än två i samband med ett barns födsel, eftersom barnets rätt till vårdnadshavare och föräldrar måste stärkas. Vid separationer handlar det även om att stärka barnets rätt till sina bonusföräldrar. Jag har tidigare i den här debatten, fru talman, fått frågan hur det ska gå till. Ska vi tvinga kvinnor till blodprov och fostervattensprov? Men det gör vi ju inte med en kvinna som är gift. När en gift kvinna får barn anses det självklart att den hon är gift med är pappa till barnet. Men tänk om hon varit otrogen? Vi skiljer alltså på hur vi ser på föräldraskapet beroende på om föräldrarna är gifta eller inte.

Jag vill att vi utgår ifrån barnet, inte från på vilket sätt det har kommit till. Vi kan ju få barn på många fler sätt i dag än för hundra år sedan. Vi måste utgå från det och lita på att föräldrarna, precis som när man går in i ett äktenskap av fri vilja, också talar om att de har ett gemensamt barn, har skapat det tillsammans och gemensamt ska ta ansvar för det. Jag är helt övertygad om att det om man vill går att lösa detta innan barnet föds oavsett om föräldrarna är gifta eller inte.

Återigen: Uppdatera lagen till 2026, där vi faktiskt är, och låt den inte stå kvar i hur det var för 100 år sedan!

Fru talman! I den här kammaren kan vi ibland jobba väldigt bra gemensamt framåt. Centerpartiet har tillsammans med flera andra varit med om att driva frågan om bodelningsprocesser. Det finns en utredning. Vi kommer att fortsätta ha en dialog där, vilket jag är mycket glad för.

Vi har också gemensamt i riksdagen fått regeringen att tillsätta utredningen om juridiskt ombud för barn. Det var ingenting som jag tror att regeringen hade planerat från första början, utan det är tack vare det arbete som vi gemensamt har gjort i kammaren som vi även har den utredningen att ta del av när den kommer till sommaren, vilket jag ser fram emot.

Det här är inte en dag för tidigt. Vi måste se till att alla barn får komma till tals, vara delaktiga och ha rättigheter framåt i tiden. Jag ger ett stort tack till regeringen för att man har lyssnat på riksdagen.

Men – jag gillar att komma med men – jag är sällan nöjd med allt som sker. Det är väl därför man har detta uppdrag; en vilja att komma längre.

När det gäller barns möjligheter och rättigheter vill jag se att det sker ett arbete för att minska tvister i domstol. En sak är att barnet får stöd och hjälp. För några år sedan infördes det vi kallar obligatoriskt informationssamtal innan man får stämma den andra föräldern inför domstol. Jag skulle vilja se om dessa samtal har gett den effekt som var dåvarande majoritets intention, det vill säga att minska antalet tvister. Det var ett av de stora syftena.

Om dessa samtal inte har gett den effekt som vi alla ville ha – ingen vill hänga i domstol och stämma varandra – är frågan om det finns något annat vi kan göra. Här har Centerpartiet föreslagit att i stället fokusera på obligatorisk medling, där man sitter ned tillsammans och gemensamt försöker arbeta framåt innan man går till domstol. Det kan gärna vara så att man om man vill stämma den andra parten igen ska passera tillbaka till medlingen innan man får gå till domstol. Man ska inte hamna i den konfliktfyllda situation som en domstol per automatik innebär. Men för detta krävs att vi vet att informationssamtalen har gett det vi ville ha.

Jag tror att de allra flesta föräldrar med rätt stöd och hjälp kan hitta sätt att samarbeta som fungerar för barnen, så att barnen har en god relation med sina föräldrar. Just att gå till domstol motverkar den effekten. Jag skulle därför vilja se att regeringen gör något också åt den frågan.

Jag tänkte slutligen nämna några ord om den bodelningsutredning vi nyligen har fått på bordet. Det har framkommit här att vi gemensamt har flyttat frågan framåt. Jag debatterade redan under förra mandatperioden med dåvarande justitieministern, som inte var superintresserad av att driva frågan. Om det var de debatterna som lärde mig hur man driver frågan framåt ska jag låta vara osagt, men i min första interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer hösten 2022, när han nyss hade tillträtt, råkade han lova att han skulle titta på frågan. Jag är glad att han har tagit frågan hela vägen framåt. Men det är inte bara jag som har drivit regeringen framåt, utan jag har fått god hjälp av Eva Lindh från Socialdemokraterna och Ann-Charlotte Hammar Johnsson från Moderaterna.

Nu är frågan här, och nu gäller det att vi gemensamt tar arbetet framåt. Jag vet att vi kommer att få träffa ministern och prata om utredning och framtiden. Jag hoppas att det mötet resulterar i att regeringen redan nu påbörjar arbetet med att skriva lagen. Den regering som tillträder efter valet kan sedan ta lagförslaget och lägga fram det på bordet. Då kan vi under 2027 fatta beslut om hur vi kan göra bodelningsprocesserna snabbare och mer rättssäkra, så att inte fler barn drabbas av att föräldrarna inte kan avsluta de ekonomiska frågorna.

Jag tackar för en uppfriskande debatt i dag.