Fru talman! Kristdemokraterna vill stärka familjens roll i samhället. Familjen är den viktigaste gemenskapen och den grund som samhället står på. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livet och livets alla utmaningar. Politiken ska därför stödja familjerna, inte styra dem. Kristdemokraterna vill uppvärdera föräldraskapet, möjliggöra mer tid för barnen, öka familjers handlingsutrymme, möjliggöra olika barnomsorgsformer samt stärka barnfamiljers ekonomi.

Barn har rätt till sina föräldrar. Men det är inte lika självklart att föräldrar har rätt till sina barn. Vid vårdnadstvister ska familjerådgivning, socialtjänst och domstolar alltid arbeta för barnets bästa och försöka få föräldrarna att komma överens. Myndigheterna har också en skyldighet att skydda barnet från uppenbart olämpliga föräldrar. Det säger även jag, som tycker att familjen är viktig.

Vårdnadstvister kan vara komplicerade och konfliktfyllda och kan ibland verka helt omöjliga att lösa. Det är antagligen helt omöjligt för myndigheterna att alltid göra rätt. Därför måste ett tydligt barnperspektiv alltid vara utgångspunkten, och man måste ägna särskild uppmärksamhet åt att upptäcka om barn far illa. Riskerar barnet att föras bort, utsättas för övergrepp, hindras från umgänge med någon av föräldrarna eller nära släktingar eller att användas som objekt i vårdnadstvister? Tvingas barnet leva i en ohälsosam hemmiljö, exempelvis vid alkohol- och drogproblem eller psykisk ohälsa?

För att säkra att barnets intressen tas till vara så långt som möjligt vill vi kristdemokrater fortfarande att barn ska ha ett eget ombud som kan föra deras talan vid en vårdnadstvist.

Våld i nära relationer drabbar både vuxna och barn i en familj. Både barn och vuxna är i lagstiftningen skyddade från våld, och förbudet mot barnaga har sedan det infördes faktiskt varit effektivt för att minska barns utsatthet för fysiskt våld. I dagens samhälle ser vi det numera som en självklarhet att alla ska leva utan rädsla för våld och förtryck. Tyvärr räcker inte det, eftersom våld i nära relationer tycks öka. Varje år söker tusentals kvinnor och barn skydd på landets kvinnojourer.

Kristdemokraterna vill ha en politisk nollvision mot våld i nära relationer. En konsekvens av en sådan nollvision skulle kunna vara att kraven på myndigheterna ökar – från förskola och skola till vård och socialtjänst – att aktivt ställa frågor om våld, trakasserier och sexuella övergrepp för att så tidigt som möjligt fånga upp dem som är i behov av hjälp.

Barn som bevittnar våld i hemmet är själva brottsoffer och löper därtill större risk än andra barn att själva bli utsatta. I dag är det möjligt för en vårdnadshavare som använt våld i en nära relation att få både vårdnad om och umgänge med sina barn. Också i fall där det utdömts kontaktförbud förekommer det att den dömde har rätt till umgänge med sina barn.

Vi kristdemokrater menar att lagstiftningen måste ha större fokus på barnets rättigheter och skydd. Huvudregeln bör vara att den som dömts för våld och kränkningar i en nära relation inte ska ha rätt till vårdnad om och umgänge med sina barn. Att vända på perspektivet så att barnets intressen är utgångspunkten kan förhoppningsvis leda till att fler barn slipper utsättas för fortsatta kränkningar.

I takt med att barnet blir äldre kan beslutet omprövas. Då har barnet också möjlighet att själv avgöra i vilken omfattning och utsträckning det vill ha umgänge med den föräldern. Vi kristdemokrater menar att mjuka frågor kräver ödmjukhet och att man har många och långa diskussioner för att kunna göra rätt i sådana här frågor.

Många av förslagen i utskottsbetänkandet går i en riktning som vi kristdemokrater anser är bra. Vi ser även att regeringen jobbar med frågorna och att riksdag och regering gemensamt försöker lösa de knutar som finns. Vi tror att det bästa för barnen är att man försöker jobba tillsammans för att gemensamt hitta lösningar som håller över tid. Visst tar det längre tid, men det är bättre på lång sikt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.