Fru talman! Jag kan konstatera att vi under den här mandatperioden har varit väldigt överens i riksdagens partier om de lagförslag som har tagits fram. En av orsakerna till det är att det var vår regering som tillsatte utredningarna och gav myndigheten i uppdrag att ta fram de underlag som krävs. Jag är säker på att både fru talmannen, ledamoten i fråga och övriga ledamöter här inne i kammaren är väl medvetna om att lagstiftningsprocesser är ett lagarbete. Det tar också tid i en demokrati.

Justitieministern slår sig för bröstet över Tryggare hem för barn. Det var vi som tillsatte utredningen. Jag är väldigt stolt över att Sveriges nuvarande regering har tagit den vidare. Jag tror på att vi försöker att nå samsyn och jobba tillsammans i de här frågorna. Jag har flera gånger berömt regeringen, men jag har också jagat på den.

I den nuvarande regeringens arbete initialt under mandatperioden fanns inget arbete om de civilrättsliga frågorna. Det har varit tillkännagivanden, och civilutskottet har jagat på, och det har bidragit till att ett arbete har skett. Det är positivt. Det är bra att justitieministern Gunnar Strömmer har varit lyhörd inför detta, bjudit in till möten och arbetat på det sättet. Det är precis som också tidigare regering gjorde.

Jag ska nämna någonting om vad den tidigare regeringen gjorde. Vi såg till att ge Jämställdhetsmyndigheten det uppdrag som innebar att vi fick fram konkreta fakta om hur det såg ut i vårdnadstvister i Sveriges domstolar, där våld till exempel omskrevs som samarbetsproblem. Det ledde senare till utredningsdirektiv för Tryggare hem för barn.

Vi jobbade med samtyckeslagstiftningen. Vi såg till att tillsätta en annan utredning som regeringen har slagit sig för bröstet över. Det gäller att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyresrätter. Vi har jagat regeringen och nått samsyn om att regeländringar motsvarande de som skett i den hyresrättsliga regleringen också ska ske i den bostadsrättsliga regleringen.

Det finns många frågor där vi är överens. Jag tror att Sveriges våldsutsatta barn och kvinnor gynnas av att vi försöker att kroka arm och att vi ser arbetet som ackumulativt och jobbar framåt.