Herr talman! Vi är här i kammaren för att debattera en väldigt välkommen proposition från regeringen. Det är inte ofta jag har haft möjlighet att säga detta under min tid i riksdagen, men det här är ett bra förslag från regeringen som jag är glad att de lägger fram.

I Sverige finns knappt 80 000 människor som har varit sjukskrivna i över ett års tid. Om vi även räknar in dem som har varit sjukskrivna i flera månader blir det många fler. Det här är människor som vill må bra och arbeta men som på grund av kroppsliga sjukdomar eller psykiatriska diagnoser inte klarar av att dyka tillbaka rakt in på arbetsplatsen igen.

Sorgligt nog vet vi också att antalet som aldrig återgår i arbete ökar ju längre sjukskrivningarna pågår, och samtidigt ökar andelen som blir arbetslösa eller får sjukersättning. Det är alltså tydligt att det behövs vägar tillbaka till arbete för människor som har varit sjuka länge.

Det är positivt att Försäkringskassan har bedömt att det ska vara tillåtet för den som är sjukskriven att av sociala skäl vistas regelbundet på sin arbetsplats, för det kan snabba på tillfrisknandet. Det är enligt nuvarande lagstiftning däremot inte tillåtet att prova på arbetsuppgifter för att se vad man klarar av.

Detta är förstås fullständigt orimligt, och här kan det aktuella förslaget göra skillnad. Genom att möjliggöra arbetsprövning med bibehållen sjukpenning skulle en sjukskriven arbetstagare kunna testa olika arbetsuppgifter för att avgöra vad hen klarar av att göra i sitt nuvarande tillstånd.

Det skulle även ge arbetsgivaren möjlighet att enkelt bedöma om den skulle kunna erbjuda anpassningar och andra åtgärder som skulle underlätta en återgång till arbete. På så sätt skulle fler förhoppningsvis kunna komma tillbaka till sitt jobb lite tidigare än de har möjlighet till i dag. Det är alltså välkommet att denna möjlighet nu ska införas.

Herr talman! Regeringens proposition hade dock kunnat vara ännu bättre, och det är därför vi i Miljöpartiet har lämnat in en följdmotion med ett förslag på en ännu bättre utformning.

Flera av de remissinstanser som skickat in remissvar lyfter fram farhågor om de föreslagna tidsgränserna i förslaget. Enligt regeringens förslag ska en sjukskriven arbetstagare endast få arbetspröva under två separata tvåveckorsperioder inom en ramtid på ett år, och det ska gå minst 30 dagar mellan två perioder med arbetsprövning.

Det innebär att en arbetstagare som har påbörjat två perioder men av någon anledning inte kunnat fullfölja dem, exempelvis på grund av kortare sjukdom, inte har möjlighet att genomföra någon mer arbetsprövning förrän det har gått ett helt år sedan ramtiden påbörjades.

Det säger sig självt att det riskerar att fördröja återkomsten i arbete onödigt länge om en arbetstagare först inte får tillräckligt med tid att pröva på sitt arbete och känna efter om det skulle gå att komma tillbaka och sedan behöver vänta nästan ett helt år innan hen får arbetspröva igen.

Två veckor åt gången är i sig också väldigt kort tid både för den anställde och för arbetsgivaren att bilda sig en uppfattning om medarbetarens arbetsförmåga och förutsättningarna för denne att återgå i arbete. Detta gäller inte minst vid sjukskrivningar som pågått under lång tid eller när det finns en komplex sjukdomsbild.

Branschorganisationen Företagarna lyfter fram att detta kan bli särskilt svårt för små företag, som ofta behöver längre startsträcka och mer tid för utvärdering. Flera remissinstanser – från Företagarna till TCO och Sveriges Kommuner och Regioner – anser därför att prövotiden behöver vara längre än två veckor.

Vi i Miljöpartiet instämmer i deras bedömning, och precis som Sveriges Kommuner och Regioner föreslår vi därför att prövotiden ska förlängas till fyra veckor i rad. Det skulle ge både medarbetare och arbetsgivare bättre möjligheter att bedöma arbetsförmågan och förutsättningarna att återgå i arbete, och risken som korta sjukskrivningar innebär blir betydligt mindre.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis sammanfatta mitt anförande med att säga att propositionen är bra och välkommen men att det är beklagligt att regeringen inte lyssnade in de nämnda remissinstanserna och föreslog en prövotid som faktiskt skulle ge förutsättningar för människor att arbetspröva i tillräcklig utsträckning. Risken är stor att granskningen när den här reformen utvärderas om ett par år kommer att visa att en längre prövotid hade varit nödvändig för att få ett riktigt bra resultat.

Jag yrkar därför bifall till Miljöpartiets yrkande i reservation 1.