Fru talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande 18 Jordbrukspolitik.

Att lönsamheten inte har utvecklats tillräckligt bra är vi överens om. Sverige har dock haft ett väldigt bra mjölkpris, och priset på svenskt kött är rekordhögt. Då tycker man att produktionen borde öka, men andra faktorer påverkar. Klimatförändringarna och det som hände 2018 sätter spår i de beslut som fattas i dag. Konflikterna i världen påverkar lantbrukarna i allra högsta grad liksom Trumps handelspolitik och valutamarknaden, vilket vi har varit inne på.

Vi finns på en helt öppen marknad med fria marknadskrafter, och så vill vi ha det. Det är dock väldigt känsligt, och små förändringar kan göra att priserna ökar och att utbudet på marknaden minskar.

Besluten styr resultatet, och beslutar jordbruksföretagen att inte satsa, bygga ut och vara offensiva blir produkterna från lantbruket inte fler. Ett av bekymren är att det är för många osäkra faktorer. Politiken bör därför plocka bort så många osäkra faktorer och störningar som möjligt. Vi har varit inne på en del, till exempel valutahandeln och hur man hanterar en valuta.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, ligger nu för omförhandling. Signalerna är att stödet från EU kommer att minska på totalen och att varje land kommer att behöva gå in med en mycket större andel samfinansiering. Därför borde samtliga partier som vill se mer livsmedelsproduktion vara tydliga med att de ser vad som håller på att förhandlas fram och är beredda att täcka upp så att Sverige får en konkurrenskraft lik den övriga lantbrukare i Europa har. De signalerna skulle vara guld värda just i det här läget, även om avtalet inte är färdigförhandlat.

Vi måste ha ett robust lantbruk och produktion i hela landet. Det är precis det som vi diskuterat här. Norrlandsstödet är otroligt viktigt. Det gäller likaså vallstödet, som träffar Norrland och en del missgynnade områden för produktion på ett väldigt tydligt och bra sätt.

Det finns andra delar i CAP som också kan påverka hur framtida lantbruk ser ut när det gäller storleksrationaliseringar och annat. Det har vi ur svensk synpunkt historiskt sett inte hanterat mer än att det har gått i en riktning.

Vi har den största storleksrationaliseringen i hela Europa. Här finns möjligheter att göra annat, om man nu skulle vilja göra det. Jag säger inte att man behöver göra det, men den effekten kan vi få med CAP.

När det gäller den totala livsmedelsförsörjningen ska vi heller inte glömma den blå näringen. Den är otroligt viktig. När vi talar om robustheten för livsmedel är det alltför sällan fråga om den. Vi delar upp de sakerna.

Tittar man på vad som skedde under första och andra världskriget ser man att fisk var otroligt viktigt för livsmedelsförsörjningen. Den delen bör absolut komma in när man tittar på robusta livsmedel för Sverige.

Fördelen är att vi inte har några dyra produktionsresurser utan att vi egentligen har ett skafferi här. Landbaserad fiskodling skulle också kunna vara väldigt intressant i det här läget.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till yrkande 2 under punkt 1, som berör dessa saker.

Den robusthet som vi har byggt upp i Sverige beror många gånger på att vi har haft en väldigt hög produktion på våra gårdar. Vi har en hög mjölkproduktion, och vi har en hög spannmålsavkastning. Vi har också en kombination av olika inriktningar med jordbruk och skog. Det gör att vi har stabila företag som är superintressanta att bygga vidare på för framtiden.

Här har många kreativa lantbrukare försökt att bygga upp ytterligare ett ben, och det är ett energiben. Det har inte varit så enkelt. Är det någonstans politiken kan göra skillnad är det genom förenklingar av hur regelverket ser ut för energiproduktion från vindkraft, solparker och biogas. Vi har en ryckighet i regeringens politik för biogasen så att det står härliga till. Jag är inte säker på att vi själva kan redogöra för vad som gäller för den. Detta utgör en osäkerhet. Det är stora investeringar. Ska lantbrukare välja dessa ben för att få robusta gårdar måste de ha stabila regler.

Jag kan hålla med om att det inte riktigt går åt rätt håll med förändringen. Det är som det är beskrivet: Det tar lång tid.

Mycket av det som står i livsmedelsstrategin 2.0 kan säkert också vi i oppositionen ställa upp på, men vi vill se resultat. Nu är det tid att leverera en handlingsplan och röja hindren som är begränsande för att vi ska få mer livsmedel. Självförsörjningsgraden ska upp. Jag vill påstå att vi är så duktiga att vi skulle kunna producera mer och exportera livsmedel om vi hanterar korten på rätt sätt.

Det finns också stöd. Vi har klimatstöd för att bygga dammar för att möta klimatförändringarna. Det har varit diskussioner om varför det inte händer något och varför man inte använder pengarna i stöden. Det beror just på osäkerheterna. Vet man inte på ett ungefär var prisutvecklingen hamnar kanske man inte ens tar investeringsbesluten för bevattningssystem, dammar och så vidare.

Osäkerheten är en för stor del. Då fattar man andra typer av beslut. Vi måste analysera varför besluten fattas på detta sätt, korrigera, förstärka eller komma med andra åtgärder för att bygga upp robustheten.

Fru talman! Med detta tackar jag för mig.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 februari.)