Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag debatterar vi jordbrukspolitiken. Vi har diskuterat livsmedelsstrategin många gånger under åren. Det är inte konstigt, för denna strategi, som antogs av en enig riksdag 2017, var unik på det sättet att vi faktiskt var överens om att vi skulle ha vissa grundstenar för att få en annan jordbrukspolitik i vårt land. Jag tackade dåvarande landsbygdsministern och tackar än i dag, för det var ett mycket bra initiativ han tog.

Det vi skulle göra, fru talman, var att öka livsmedelsproduktionen. Vi skulle ha mer lönsamhet i jordbruket, vi skulle stärka konkurrenskraften och vi skulle öka Sveriges livsmedelsproduktion. När vi tittar tillbaka på detta och ser hur det sedan har blivit visar det sig dock att vi faktiskt inte har gjort något av det vi trodde och sa att vi skulle göra. Inget av det hände. Vi ökade inte livsmedelsproduktionen, det blev inte mer lönsamhet, vi stärkte inte konkurrenskraften och vi ökade inte heller livsmedelsförsörjningen.

Detta är väldigt allvarligt, vilket man förstår när man summerar det och ser hur det blev. Efter det här sa lantbrukare att de inte såg några synliga effekter. Livsmedelsindustrin var också tveksam, och regelkrånglet och den tunga administrationen kvarstår. Många sa att det här bara blev en pappersprodukt, fru talman.

Tittar vi på statistiken är det inte så jätteroligt, men vi måste ändå prata om den, tycker jag. År 2015 hade vi i Sverige 4 169 mjölkföretag. I slutet av 2025 var vi nere i 2 484 mjölkföretag. Antalet kor har inte heller ökat – det hörde vi förut. År 2015 fanns det ungefär 338 000 kor, och 2024 fanns det 289 400. Jag vill dock upplysa mina vänner om att antalet mjölkkor år 2025 äntligen ökade med 3 500. Det var faktiskt något positivt.

Under diskussionen i dag har några pratat om att man ser att det är brist när man tittar i matbutiken, och det är sant. Detta började dock inte nu, utan det började för en del år sedan. Vi som har varit med vet exempelvis att det var torka 2018, vilket gjorde att många tänkte att de måste slakta ett antal kor. Det blev då färre nötkreatur, och med dålig lönsamhet dessutom har detta varit en dålig kombo. Nu är det faktiskt bättre lönsamhet i nötköttsproduktionen. Därmed satsar man på sina kor, och det kommer också att märkas. Men den här kombon är helt klart något negativt.

Detta, fru talman, visar på sårbarheten vi har i vårt land. Vi är fortsatt nere på bottennivåer – 50 procent av vår livsmedelsförsörjning. Vi har dock ett handelsunderskott på över 80 miljarder. Vi handlar och köper, och när vi drar ett streck märker vi att vi har ett handelsunderskott. Det här är någonting som vi tycker måste ändras. Vi vill att vi ska kunna äta exempelvis mer svensk ost och mer svenskt kött.

Sverige är faktiskt bara självförsörjande på vetemjöl, morötter, socker och ägg. Den morotskaka som vi har pratat mycket om är alltså det vi kan äta i kristider. Skämt åsido – det här är jätteallvarligt och någonting som regeringen verkligen jobbar aktivt för att ändra på.

Ett lysande exempel på ett land som inte tänkte dra ned som vi gjorde i Sverige är Finland, fru talman. Där tänkte man: Trots att det är fred och ser lysande ut framåt vågar vi inte, för vi har en orolig granne i öster. Vi måste ha minst 80 procents självförsörjning av livsmedel.

Tidigare klarade Finland sex månader, och faktum är att man nu klarar nio månader utan att importera ett enda vetekorn. I Sverige klarar vi hela tio till tolv dygn, och sedan är det tomt på hyllorna i våra matbutiker. Detta är naturligtvis jätteallvarligt, och regeringen har verkligen tagit krafttag för att förändra det. Vi ser nämligen att exempelvis Finland, som hade en helt annan politik, tyvärr fick rätt. Det är tråkigt att säga det, men så är det.

Livsmedelsstrategin 2.0 har vi pratat lite om. Det är klart att det finns en del kritik; man kanske undrar varför man inte fick vara med och diskutera. Men faktum är att livsmedelsstrategin 2.0 kom ut från den första livsmedelsstrategin.

Regeringens fokus har varit en stark och robust livsmedelsproduktion. Det är grunden. Vi kan prata väldigt gott om olika bidrag hit och dit, men det hjälper inte eftersom det viktigaste – och det vet ju alla här som har varit ute och talat med bönder – är att vi har en produktion som är lönsam och konkurrenskraftig. Det är grunden för allting. Det är viktigt att ha Norrlandsstöd och andra stöd, fru talman, men oavsett det är det viktigt att slå fast detta – tycker i alla fall jag. Regeringen och vi i Tidöpartierna har också visat hur viktigt det är att fortsätta på den vägen.

En sak som hände var att Elisabeth Nilsson, som fick i uppdrag att titta på konkurrenskraften, kikade på detta och tog fram förslag som nu har blivit till stöd. Virtuella stängsel och beteskravet har vi pratat mycket om här i kammaren, och där blev det 1 000 kronor per mjölkko. Vi kristdemokrater vill dock att det ska finnas ett undantag i beteslagstiftningen. Vi tycker att det är viktigt att det finns med tanke på hur det ser ut på gårdarna.

Det vi ser när vi är ute och diskuterar med människor – min kollega Helena sa exempelvis tydligt att hon varit ute och pratat med sina kompisar i Halland – är att de överallt säger att antalet regler är för stort. Regelverket bågnar ju, och det dundrar på. Vi pratade om att vi i dag faktiskt har över 862 regler. Kanske kom det dessutom en ny regel i går eller i dag; vi får se. Det här är jätteallvarligt, och därför ville regeringen satsa på detta.

Jag fick faktiskt det uppdraget, vilket jag kan säga att jag är väldigt tacksam för. Vad kom vi då fram till? Arbetet är färdigt, och regeringen kommer att lägga fram förslag framöver. Det handlar om flera åtgärder. Bland annat tycker vi att antalet myndigheter ska minska från dagens 270 till 2. Vi tycker också att djurägarnas ställning ska stärkas – det är jätteviktigt – och att olika avgifter ska tas bort. Myndigheterna ska dessutom arbeta mer för att stödja och ge råd till jordbruksföretagen. Det finns även andra förslag, och de kommer att komma här framöver.

Det viktiga är att slå fast att vi inte är färdiga som regering. Min kollega Staffan talade om det. Vi har mycket kvar att göra, och vi behöver minst fyra år till för att få till ännu mer av det vi är ute efter. Vi önskar nämligen att bönderna ska märka skillnad. Som svar på det kan man få höra ett retoriskt ”Jaha, ja, det säger ni nu”, men faktum är att jag möter väldigt många bönder som säger att vi har gjort skillnad. Bara på tre år har bönderna märkt att vi har gjort skillnad.

Jag kommer aldrig att glömma den bonde som sprang i fatt mig i Nässjö. Han sa: Hör du, Magnus, innan du går – ni i regeringen har sänkt kostnaden för diesel i mitt jordbruk med 450 000 kronor. Ta med dig det till dina kompisar i Tidögänget och hela riksdagen! För mig har ni gjort skillnad.

Jag tycker att vi ska ta med oss det.

Jag ska också läsa några ord ur den nya livsmedelsstrategin. Det står: ”Om vi inte själva producerar den mat vi behöver är vi hänvisade till att importera mat från länder med lägre klimat- och djurvälfärdsambitioner.” Det är precis detta det handlar om, fru talman. Vi kristdemokrater är inte nöjda. Vi vill att antalet kor ska öka med 100 000 – det tycker vi är jätteviktigt – och att Sverige ska bli självförsörjande på mejeriprodukter och kött.

Avslutningsvis, fru talman: Sverige har de bästa förutsättningar att producera livsmedel, men vårt skafferi är i dag halvtomt. Vi måste kunna producera mer mat i landet. Skafferiet ska bågna av mat så att vi kan både försörja vår befolkning och hjälpa andra i nöd.

(Applåder)