Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 4.

Jordbrukspolitik handlar inte bara om maten på våra tallrikar. Det handlar om jobb i hela landet, om en levande landsbygd, om klimatomställning och ytterst om Sveriges försörjningsförmåga och beredskap i en orolig tid. Världen har förändrats snabbt, säkerhetsläget är allvarligt och klimatförändringarna är redan här. I det läget borde svensk jordbrukspolitik präglas av långsiktighet, handlingskraft och framtidstro.

Fru talman! Vi är överens om målet att Sverige ska producera mer mat, men då krävs politik som faktiskt gör det möjligt. Det räcker inte att utreda och tala om vikten av produktion. Bönder behöver förutsägbara villkor, fungerande livsmedelskedjor och verktyg som håller över tid. Det gäller i hela landet.

Livsmedelsförsörjningen i norra Sverige är i dag otillräcklig, och det är djupt allvarligt. Beredskap byggs inte av fina formuleringar i efterhand, utan det byggs med levande gårdar, med fungerande mejerier och slakterier och med förädling i hela landet. Därför är Norrlandsstödet helt avgörande. Det är inte ett särintresse utan beredskapspolitik, regionalpolitik och näringspolitik i ett.

Vill man ha livsmedelsproduktion i hela Sverige måste stöden vara tillräckliga, långsiktiga och anpassade efter de faktiska förutsättningarna i norr. För att stärka jordbruket i norr och samtidigt bidra till en fungerande beredskap föreslog vi redan för flera år sedan stödet till mjölkbönder i norra Sverige. Vi vill också se över möjligheten att bredda stödet till att omfatta exempelvis får- och lammproduktionen så att vi får fler levande gårdar och mer svensk mat på tallriken.

Fru talman! Jordbrukets omställning är nödvändig, men den måste vara möjlig. Klimatomställningen kan inte bygga på att lantbrukare lämnas ensamma med ökade kostnader och otydliga styrsignaler. Tvärtom måste omställningen stärka konkurrenskraften, minska importberoendet och öka vår beredskap.

Det här är inte heller bara vår bild. I sin rapport Statens insatser för jordbrukets klimatomställning konstaterar Riksrevisionen att de insatser som finns är viktiga men att de sammantaget inte räcker för att jordbruket ska bidra till att nå klimatmålen. Riksrevisionen efterlyser bland annat tydligare styrning, bättre planering och åtgärder för utsläpp som i dag helt saknar styrmedel.

Rapporten visar också att stöden inte i tillräcklig utsträckning är utformade för att ge lantbrukare långsiktiga och förutsägbara villkor. När uppföljningen är svag och ansvarsfördelningen otydlig riskerar politiken att ge just det bönderna inte efterfrågar: kortsiktiga projekt i stället för stabila verktyg för investeringar, omställning och generationsskiften. Det här bekräftar vår utgångspunkt: Det går att förena ökad livsmedelsproduktion med minskad klimatpåverkan, men då krävs tydligare politiskt ansvar, bättre samordning och att styrningen faktiskt fungerar i praktiken.

Fru talman! Det är också därför insatsvarorna är så viktiga. Svenskt jordbruk är i dag beroende av importerade drivmedel, gödsel och proteinfoder. Detta gör oss sårbara. Omställningen måste därför handla om hela systemet och inte bara om slutprodukten på tallriken.

Vi behöver öka produktionen av inhemska proteingrödor som ärter, åkerbönor och raps både för människors konsumtion och som foder till djur. Det stärker självförsörjningen, minskar beroendet av importerad soja och ger lantbrukare fler ben att stå på. Mer växtbaserad produktion är bra för klimatet, för beredskapen och för lönsamheten – särskilt när den sker på svenska gårdar med korta transporter.

Fru talman! I detta sammanhang blir också forskning och innovation helt avgörande. Sverige satsar i dag relativt lite på jordbruks- och livsmedelsforskning jämfört med andra näringar, trots att det finns stora behov. Vi behöver forskning som leder till bättre växtförädling, effektivare foder, friskare djur, smartare gödselanvändning och teknik som gör verklig skillnad på gårdsnivå.

Forskningen måste dock hänga ihop med praktiken. Lantbrukarnas erfarenheter måste vara med från början. När akademi, rådgivning och gårdsnivå kopplas ihop får vi lösningar som samtidigt både ökar produktionen och minskar klimatpåverkan.

Ett tydligt exempel som jag särskilt vill lyfta fram här i dag är nya genomiska tekniker. Med modern och mer precis växtförädling kan vi ta fram grödor som är motståndskraftigare mot torka och sjukdomar, som kräver mindre bekämpningsmedel och som ger stabilare skördar i ett förändrat klimat.

Samma dag som vi nu debatterar jordbrukspolitiken här i kammaren har faktiskt Europaparlamentet röstat för förslaget om NGT. Detta är ett viktigt och välkommet vägval för Europas jordbruk. För oss socialdemokrater är det självklart att politiken ska vila på vetenskap. Sverige måste ligga i framkant och driva på för ett snabbt och ansvarsfullt införande så att svenska lantbrukare, växtförädlare och forskare inte hamnar på efterkälken.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är också ett av våra viktigaste verktyg för att ge lantbruket stabila och långsiktiga villkor. För svenska förhållanden krävs en CAP som ger flexibilitet, minskar onödig administration och stärker både produktion, miljönytta och lönsamhet i hela landet.

Fru talman! Framtidens jordbruk handlar inte om antingen eller. Det handlar inte om antingen produktion eller klimat och inte om antingen djurhållning eller växtodling. Det handlar om både och: ett robust, konkurrenskraftigt och hållbart livsmedelssystem som fungerar i både vardag och kris.

Vi socialdemokrater vill ha mer svensk mat från både åkrar och beten på tallriken. Vi vill stärka lönsamheten, underlätta generationsväxlingar och investera i forskning, innovation och inhemska insatsvaror. Vi vill bygga beredskap i hela landet och inte bara tala om den. Det är så vi stärker Sverige nu och för framtiden.

(Applåder)