Fru talman! Vi är i kammaren för att debattera jordbrukspolitiken. Den kommer alla i kontakt med varje dag, även om man inte tänker på det. Jag såg när folk förberedde sig här i bänkarna inför debatten – det är en ganska sen kväll – att många bunkrade upp med mat och annat för att överleva detta. Det är det vi gör – äter. Förhoppningsvis gör vi det varje dag.

Tillgången till mat är ett av våra mest grundläggande behov. Ändå producerar vi mycket mindre livsmedel i Sverige än vad vi skulle kunna göra. Det finns en ganska sliten klyscha i sammanhanget som säger att vi har en självförsörjningsgrad på ungefär 50 procent. Den siffran brukar jag tycka är svår att använda, fru talman. Den beror ju på om man menar kalorier eller pengar. Det finns exempelvis svensk saffranstillverkning med ett högt värde. Men jag kan i alla fall konstatera att vi skulle kunna producera mycket mer mat i Sverige.

Vi lever i en osäker omvärld. Klimatförändringarna är redan här. I år har vi fått se att vintern krympt och blivit kraftigare. Vi har haft oväder. Det kan gälla enstaka år, men om vi tittar på trenderna ser vi det hela tiden. Vi får en längre odlingsbar period i Sverige samtidigt som vi till följd av förändringarna kan få in sjukdomar, smittor och annat vi inte är vana vid.

Vi står i förändringarnas tid. Vi har krig i vårt närområde. Vi har sett handelskonflikter och tullkrig nära inpå. Vi ser fler och fler extrema väderhändelser. Det är en sårbarhet för hela vårt livsmedelssystem som vi inte får blunda för.

Jag tror att vi alla kommer ihåg början på pandemin och även hur det var under pandemin. När man var osäker bunkrade man mat. Det var inte av girighet, utan det var just av osäkerhet. Den krisinsikten borde ha varit en väckarklocka. Om vi inte kan ha en stabil livsmedelsproduktion i fredstid står vi extremt svagt rustade för nästa krig eller kris.

Fru talman! En av Miljöpartiets reservationer handlar om krisberedskap och att det ska finnas en handlingsplan, så att vi svenskar faktiskt vet vad man ska göra när det slår till och är förberedda i stället för att vara reaktiva.

Svenska bönder är navet i vår livsmedelsförsörjning och livsmedelsberedskap. Om det inte finns människor som vill jobba med detta har vi inte heller vare sig beredskap, livsmedelsförsörjning eller levande landsbygder. Vi behöver bönderna, och vi måste se till att det fungerar att vara bonde.

I betänkandet och i svaren på de olika motioner som väckts står det väldigt mycket från regeringspartiernas sida om att åtgärder är på väg och att utredningar görs. Det står väldigt lite om vad som händer här och nu. Miljöpartiet anser att åtgärder måste vidtas nu. Böndernas villkor måste förbättras både ekonomiskt och socialt så att de står långsiktigt rustade för framtiden. De pressas hårt. Kostnaderna är höga, arbetsbördan tung och framtiden oförutsägbar.

En rapport från Jordbruksverket visar att var fjärde lantbrukare inte har kunnat ta ut någon semester det senaste året. Man pratar om psykisk ohälsa, stress, regelkrångel, ekonomiska problem och brist på återhämtning. Sådant tär på människor. Det går förstås ut över verksamheten. Det är inte hållbart. Miljöpartiet vill se att bönderna får rätt till avlösarservice så att de kan ta semester. Den punkten finns glädjande nog med i förslaget till CAP. Vi får se om det går igenom.

Vi vill också att det ska finnas en möjlighet att ta över en gård och att unga lantbrukare kan få stöd. De europeiska investeringsbankerna borde bidra till att unga lantbrukare som vill ta över faktiskt kan göra det. Vi vill även att det ska finnas stöd till dem som är mitt i livet så att de kan rusta upp sina gårdar.

Mycket av detta handlar om den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP:en. Jag hoppas att den blir bra, men jag ska säga att jag har väldigt lite insyn. Här från talarstolen skulle jag vilja efterlysa mer samarbete med sittande regering i det arbetet. Tidigare under de olika programperioderna har vi, och alla partier, varit med i arbetet mycket tajtare än nu. Det har varit några få informationsmöten, men inte samtidigt.

Det vi ser som ingångsvärden i förhandlingarna om den nya CAP:en är behovet av satsningar som stärker lönsamheten, förbättrar arbetsvillkoren och underlättar klimatomställningen. Det måste finnas förberedda krisstöd för extremväder. Vi måste se till att det finns resultatbaserade ersättningar som ger hög miljö- och klimatnytta. Ett konkurrensneutralt EU får inte leda till försämrade miljökrav och försämrade konkurrensvillkor för svenska bönder, som i dag är kända för sin goda djurvälfärd och låga användning av bekämpningsmedel, till exempel. Det får inte hända. Vi måste se till att det svenska sättet blir standard, bygga vidare på det och också se till att det vi gör är bra för både lönsamhet och klimat och miljö.

Sverige har under den här mandatperioden efter lång väntan fått en livsmedelsstrategi 2.0. Med den var det ungefär likadant; vi fick inte vara med i det arbetet heller, vilket gjorde att vi hade lite insyn. När den kom blev det en besvikelse, skulle jag vilja säga. Den är full av fina ord, men på klimat- och miljöområdet har ambitionerna sänkts. Målet för ekologisk produktion har slopats. Det finns ingen koppling till folkhälsa. Det finns ingen koppling till konsumtion och hur den ska se ut. Det finns ingenting om vattenhushållning.

Strategin saknar konkreta och mätbara mål. Därför, fru talman, har vi en reservation om att vi vill se över och förnya den, gärna i samarbete med andra partier så att alla känner ägandeskap. Det behövs en livsmedelsstrategi som tar verkligheten på allvar och som stärker självförsörjningsgraden, rustar jordbruket för ett försämrat klimat och ger bönder rimliga villkor för att investera och ställa om.

Fru talman! I går var en ganska stor jordbruksdag för många av oss som sitter i miljö- och jordbruksutskottet. Vi hade Jordbruksverket på besök i utskottet för att höra dem berätta om hur de jobbar med att öka livsmedelsförsörjningen och med livsmedelsförsörjning över huvud taget. På eftermiddagen var många av oss inbjudna till premiären av tv-programmet Svenska bönder, där man får följa bönder i Sverige. Det kommer snart att visas på tv.

Det var roligt och lite spännande att se dessa saker på samma dag. Det vi kunde se var att Jordbruksverket nu försöker bygga upp beredskapen för att se till att det finns möjligheter vid kris och krig. De har dock fortfarande inte kommit till skott och har inte fått så många uppdrag när det gäller att stärka den inhemska produktionen – det som gör att bönderna också tillverkar det som behövs för produktionen.

I dag importerar vi insatsvaror, och det vi ska göra är att köpa dem någon annanstans ifrån och lägga i beredskapslager. Arbetet med att se hur man kan göra det svenskt behöver påbörjas. Vi behöver proteingrödor, bränsle och så vidare. Detta vill vi se hända nu. Den bästa beredskapen är att vi kan stå för hela kedjan själva.

Fru talman! Jag ser att jag överskridit min talartid, men jag vill återgå till tv-programmet. Det var väldigt trevligt att få följa lantbrukare i deras vardag. Efteråt var det ett panelsamtal där två medverkande från programmet och två politiker var med, en från Socialdemokraterna och en från Moderaterna.

Den fråga som den ena medverkande lantbrukaren ställde till politiken var hur lönsamheten kan förbättras genom arbetsgivaravgifterna, eftersom det är så dyrt att anställa. Det gavs inget riktigt svar från de båda partierna, men jag vill gärna räcka upp handen och berätta vad vi vill. Vi vill halvera arbetsgivaravgiften inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Vi tror att det är ett mycket bättre sätt att minska kostnaderna för den som handlar i affären och öka lönsamheten för den som producerar. Det är mycket bättre än att ha en tillfälligt sänkt matmoms. Vi vill se det här genom hela kedjan; då får vi en lönsamhet. Vi vill också ha etableringslån för unga och bättre villkor för generationsväxling.

Fru talman! Det finns mycket mer jag skulle vilja säga om detta ämne, men jag ser att min talartid är slut. Jag säger därför som brukligt: Jag står självfallet bakom alla våra reservationer, även dem som bereds förenklat, men jag yrkar bifall endast till vår reservation nummer 14.