Fru talman! Ibland behöver man vidga blicken och starta någon annanstans än i Sverige.

Det som händer i USA är djupt oroande. Vi har sett det under ett antal år, men det som hände förra veckan i Davos blir nog en vändpunkt för Sverige och Europa.

Sverige är ett litet, exportberoende land. En av våra absolut viktigaste marknader är USA. Men när Donald Trump först hotar Grönland och sedan hotar med handelskrig och höga tullar blir måttet rågat för Europas politiker. Nu räcker det. Tiden är inne för en annan tid.

Vi kan inte längre förlita oss på USA som den marknad där våra svenska exportsuccéer ska göra nya landvinningar. Europa håller nu på och förhandlar och har kommit långt med ett avtal med Sydamerika, Mercosuravtalet. Man landade också alldeles nyligen ett stort avtal med Indien. Indien har vi inte varit så verksamma i tidigare, för indierna har själva haft en ganska protektionistisk politik med ganska höga tullar. Nu är det dock annorlunda med det avtal som kommit på plats.

Detta kommer att påverka svensk arbetsmarknad och svensk exportindustri. Nu blir det nya förutsättningar. Det kommer att vara nya produkter vi måste arbeta med, nya typer av kundrelationer och nya typer av affärsmodeller. Det Donald Trump håller på med kommer att påverka vår handelspolitik och vår näringspolitik. Det kommer också att påverka vår utbildningspolitik.

Som om inte detta vore nog lever vi som vi vet redan nu i en föränderlig tid när det kommer till den gröna omställningen, de planetära gränserna, smältande isar, de kostnader som kommer i kölvattnet av ökade klimatförändringar samt näringslivets behov av att ställa om och komma på nya produkter och tjänster som kan gå på export. Till detta måste vi såklart också lägga den explosionsartade utvecklingen för artificiell intelligens. Vi lever helt enkelt i en tid av stor förändring.

Det vi ser på svensk arbetsmarknad, jämte det som moderaten Oliver Rosengren precis redovisade om att det är många som saknar utbildning och står långt från arbetsmarknaden, är nu också en väldigt hög arbetslöshet bland akademiker. Bilden måste alltså kompletteras. Det räcker inte alltid med god utbildning för att kunna få jobb. Detta beror till stor del, skulle jag vilja påstå, på att vi lever i en föränderlig tid.

Egentligen är det inte ett problem i sig med alla dessa utmaningar. Problemet är att vi inte hänger med. Vi ser nu hur många människor med lång arbetslivserfarenhet fastnar i arbetslöshet därför att deras kompetens inte längre matchar arbetsmarknadens behov – och detta behov kommer verkligen att förändras i grunden ännu mer framöver.

Fru talman! Detta leder oss in på en förändrad utbildningspolitik.

Låt oss prata lite kort om skillnaden mellan akademisk utbildning och vuxenutbildning. I den akademiska utbildningen behöver vi utbilda personer som blir förändrare i samhället, som kan ta sig an den nya tiden och som kan skapa morgondagens företag, morgondagens produkter och morgondagens tjänster. I vuxenutbildningen ser vi ett mycket mer akut behov av att anpassa utbildningarna efter den hårda realiteten här och nu. Utbildningarna behöver matchas mot det behov som näringsliv och offentlig sektor ser här och nu.

Det finns stora saker vi i Sverige behöver göra när det gäller både den akademiska utbildningen och vuxenutbildningen. Ibland i debatten blandar man ihop detta och tänker att vi bara behöver utbilda för den arbetsmarknad vi ser nu, men Centerpartiet menar att vi måste behålla en väldigt hög svansföring i den akademiska utbildningen parallellt med att vi utvecklar vuxenutbildningen.

Det behövs kanske egentligen inte heller bara en arbetslinje, utan vi behöver utveckla den till en kompetenslinje. Det räcker inte bara med tanken att gå från bidrag till jobb. Det skiftet sker inte om vi inte utrustar våra medborgare med kompetens, både för den arbetsmarknad som finns här och nu och för den som finns om fem eller tio år. Centerpartiet förordar alltså egentligen att vi byter namn på arbetslinjen och kallar den för en kompetenslinje i stället.

Jobb är nyckeln till ett gott liv, där utbildning ofta dessutom är förutsättningen för ett jobb. Ett exempel är lärlingsutbildningen, som vi i Centerpartiet talar oss varma för. Det har ju visat sig att inte alla lär sig bäst i ett klassrum. Många människor, inte minst de som haft det väldigt tufft i skolan, lär sig bäst när de kommer ut på en arbetsplats och lär sig att arbeta praktiskt i verkliga arbetsmiljöer. Vi skulle vilja se mer av lärlingsutbildning.

Fru talman! Vi behöver också nämna detta med minskade födelsetal och att regeringen driver en politik där man inte vill att människor ska vara kvar i Sverige. Vi i Centerpartiet ser inte att det blir tillväxt av att det blir färre människor. Vi tycker att det är helt ologiskt. I stället för att betala 350 000 för en enkelbiljett bort från Sverige vill vi öka integrationen, öka språkkunskaperna och öka människors delaktighet i svenskt arbetsliv.

Vi har lanserat något som vi kallar jobbsvenska och som är en utveckling av sfi. Vi vill se det i två spår.

Forskningen är lite oense. Det finns åtminstone två perspektiv: Är det så att man lär sig språket bäst om man har ett jobb eller en sysselsättning och kommer i kontakt med svenskar och svenska språket? Eller är det så att man behöver lära sig språket först för att sedan komma ut på arbetsmarknaden och kunna göra nytta?

De två perspektiven vill vi para ihop i ett. Väldigt många lågutbildade har kommit till Sverige. Vi vill att det ena spåret, som vi kallar jobbsvenska, ska vara riktat mot att människor snabbt får lära sig en svenska som blir tillräckligt god för att de ska komma in på en arbetsplats och på denna arbetsplats kunna utveckla sitt språk så att vi kan ha både och. Men sedan finns det också många högutbildade som kommit till Sverige. Varför ska de gå ihop med lågutbildade som knappt kan någonting egentligen? Där vill vi se mer akademisk utbildning så att ingenjörer och läkare som kommer till Sverige kan lära sig en akademisk svenska.

Fru talman! Yrkeshögskolan, slutligen, är en succé. Vi politiska partier i Sveriges riksdag är tämligen ense om det. Vi i Centerpartiet skulle gärna vilja se mer och snabbare utbyggnad av yrkeshögskolan och dessutom en stabilare och mer långsiktig yrkeshögskola där villkoren blir tydligare. Yrkeshögskolan lyckas ju med det som vi alla önskar oss: Arbetsmarknaden har ett behov, man signalerar behovet till utbildningsanordnaren och man får en kurs efter behovet. Ut på arbetsmarknaden kommer utbildade människor som direkt kan komma i arbete. Det är en suverän form som vi gärna vill utveckla. Vi vill också pröva tanken att en del kortare akademiska utbildningar kan gå över till yrkeshögskolan.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5.