Herr talman! Det är rättvist att den som vill göra rätt för sig får stöd att komma tillbaka till arbetet. Det är en grundsten i det svenska samhällskontraktet att samhällets stöd finns där när man behöver det.

Alltför många hårt arbetande människor som drabbats av sjukdom känner dock frustration och oro i dag. De vill bidra, de vill tillbaka till jobbet och de vill vara en del av arbetsgemenskapen igen. Men de vågar inte ta steget av rädsla för att förlora sin ekonomiska trygghet. De fastnar i ett limbo mellan sjukdom och arbete – det är inte rätt.

Samtidigt står arbetsgivare maktlösa. De vill hjälpa sin anställda tillbaka och ser värdet i att behålla kompetensen och erfarenheten, men de saknar verktygen för att göra detta på ett tryggt sätt.

Herr talman! Därför är det glädjande att vi i dag debatterar arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Jag tror att vi är många i den här salen som säger: Äntligen! Detta handlar om ansträngning. Ansträngning ska löna sig, även när man är på väg tillbaka från sjukskrivning. Den person som gör en ansträngning, som vill pröva sina vingar och som vill ta ansvar för sitt eget liv förtjänar samhällets stöd, inte byråkratiska hinder.

Arbetsprövningen fanns som ett verktyg för Försäkringskassan innan 2016 men togs bort då det saknade konkret lagstöd. Redan 2017 – för nio år sedan – inkom Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner med en hemställan till den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen. År 2022 kom även Försäkringskassan in med en formell hemställan.

Det förslag vi debatterar i dag innebär att sjukskrivna får möjlighet att återgå till arbete med bibehållen sjukpenning under en kortare period, givetvis enligt överenskommelse med arbetsgivare. Hela syftet är att minska trösklarna för återgång till arbete.

Sjukförsäkringen ska inte bara vara en ekonomisk trygghet utan också bygga broar tillbaka till arbete. När människor får möjlighet att pröva sina vingar och sin förmåga i praktiken, med stöd av sin arbetsgivare och utan att riskera sin sjukpenning, ökar chansen att de tar sig tillbaka.

Tänk er Maria, undersköterska i Västerås, som har varit sjukskriven i sex månader. Hon känner sig bättre, och hon vill tillbaka. Men vågar hon? Vad händer om hon inte orkar? Vad händer med hennes ekonomi? Med den här reformen kan Maria pröva att jobba två veckor med full trygghet. Hon och hennes arbetsgivare kan tillsammans se: Är det rätt tid? Behövs det några anpassningar? Om det inte fungerar finns tryggheten kvar.

Eller tänk er Stefan, småföretagare i Skåne. En av hans bästa medarbetare har varit sjukskriven. Stefan vill hjälpa, men han vet inte hur. Med den här reformen får han ett konkret verktyg. Han kan erbjuda en prövotid, anpassa arbetsuppgifterna och se vad som fungerar utan att någon riskerar sin trygghet.

Herr talman! Vi vet att arbetsgivaren och arbetsplatsen spelar en viktig roll för återgången till arbete. Det är särskilt viktigt att främja åtgärder som arbetsgivare behöver vidta i anknytning till arbetsplatsen – detta så att arbetsgivaren och den försäkrade får förutsättningar att under enkla former undersöka om tidpunkten är lämplig för att påbörja återgången och vilka åtgärder som behöver vidtas för att det ska bli möjligt.

Det här är en viktig reform, framför allt för den som drabbats av sjukdom och vill göra rätt för sig men också för arbetsgivare, som har ett stort ansvar och behöver fler verktyg. Förslaget föreslås träda i kraft redan den 1 mars 2026 och innebär att möjligheten till arbetsprövning får pågå under två separata perioder om vardera 14 sammanhängande dagar under en ramtid på 365 dagar.

Det går att argumentera för kortare och för längre perioder, men det här är ett väl avvägt och balanserat förslag. Syftet är tydligt: Den sjukskrivna ska få chans att ta sig tillbaka till arbete och därmed kunna lämna sjukskrivning och sjukpenning. Samtidigt får det här inte bli en permanent lösning. Målet är alltså alltid full återgång till arbete eller, om det inte är möjligt, andra former av stöd.

Herr talman! Det är särskilt glädjande att reformen samlar ett brett stöd här i riksdagen. Det visar att när det handlar om att stå på hårt arbetande människors sida, när det handlar om att värdesätta ansträngning och ansvar, kan vi samla en majoritet. Detta är ett steg mot ett rättvisare Sverige – ett Sverige där ansträngning alltid lönar sig, ett Sverige där samhället fungerar när människor behöver stöd och ett Sverige där vi värdesätter dem som vill bidra, som vill bygga och som vill ta ansvar.

Vi är på rätt väg, men vi är inte framme. Det finns mer att göra för att stärka arbetslinjen, för att se till att fler kommer i arbete och för att bygga ett samhälle där hårt arbete alltid lönar sig. Men i dag tar vi ett viktigt steg för Maria i Västerås och för Stefan i Skåne, för alla de hårt arbetande människor som vill göra rätt för sig och som förtjänar samhällets stöd.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)