Fru talman! Svensk ekonomi tyngs av att alldeles för många människor inte har ett arbete. Stora grupper har ställts utanför den stora arbetsmarknaden. Det är människor som inte vill något annat än att hitta sin plats i Sverige men som i stället glöms och göms i utanförskap och i utanförskapsområden utan tillräckliga kunskaper i svenska eller kunskaper om ett arbete för att kunna skaffa sig sin plats här i vårt land och göra sig till nytta för hela Sverige.
Det är en avgörande politisk uppgift att vi lyckas frigöra den kraft som finns i vuxenutbildningen för att stärka arbetslinjen. Vuxenutbildning i alla dess delar är avgörande för just detta – vårt stora projekt arbetslinjen.
I dag debatterar vi utbildningsutskottets motionsbetänkande. Under den här mandatperioden har vi genomfört en serie viktiga reformer. Vi har förstärkt vuxenutbildningen, vi har förstärkt yrkesutbildningen, vi har utvecklat yrkeshögskolan, vi har genomfört piloten med nationell yrkesutbildning och vi har försökt se till att resurserna som går in i vuxenutbildningen också kommer i arbete.
I den budget som gäller för nästa år är ett gott exempel på detta att vi förstärker resurserna per plats och att vi gör om regelverken. Vi kan inte längre ha en situation där pengarna inte kommer till nytta.
Vad är då vår utmaning på arbetsmarknaden? Det är att vi har stora grupper som är arbetslösa för att de saknar utbildning men ändå inte utbildar sig till arbete. Vi har hört det från en serie olika experter och från ansvariga myndigheter: Problemet är inte resursbrist. Pengarna finns i systemet.
Fru talman! Vi har gjort så stora förstärkningar av vuxenutbildningen att det finns gott om resurser, till och med resurser i överflöd i många delar. Men pengarna kommer inte i arbete. Nyttjandegraden för yrkesvux, för att ta ett exempel, har sedan 2017 varit att ungefär en fullt finansierad utbildningsplats av tre står tom – trots att stora grupper människor i vårt land utan arbete saknar utbildning. Det är såklart en situation vi inte kan acceptera.
Därför behöver vi se till att stärka reformarbetet. I Moderaterna har vi gjort ett rejält utvecklingsarbete för att undersöka hur vi kan se till att frigöra den kraft som finns i vuxenutbildningen, i yrkesutbildningen och i den svenska partsmodellen. Så kan vi se till att fler människor utan utbildning kommer till en utbildning och vidare till ett arbete.
Några nedslag i det reformarbetet, fru talman, är exempelvis att vi vill se att man slår ihop de olika yrkesutbildningarna. I dag har vi yrkesvux, vi har arbetsmarknadsutbildning och vi har piloten med nationell yrkesutbildning. Vi ser att man hade kunnat sammanföra de här tre till en ny, samlad nationell yrkesutbildning. När man gör en sådan reform behöver man också se över ersättningssystemet.
Fru talman! I dag bygger vi in en ekonomisk ojämställdhet som är oacceptabel. Kvinnor, som ofta utbildar sig till välfärdsyrken, gör det i den kommunala yrkesvuxutbildningen och behöver ta lån för att gå utbildningarna. Män, som ofta utbildar sig till industriyrken, gör det i stället i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar, där man får bidrag för att gå utbildningen.
Arbetslösa kvinnor behöver ta lån, och arbetslösa män får bidrag. En sådan ekonomisk ojämställdhet kan vi såklart inte acceptera i utbildningssystemet som vänder sig till arbetslösa. Vi behöver tvärtom se till att man får ett rättvist ersättningssystem som gäller för alla som är arbetslösa och behöver utbilda sig till arbete.
Fru talman! Vi vill dessutom se till att stärka lärlings- och praktiksystemen. När vi träffar yrkeshögskolan, yrkesvux eller Arbetsförmedlingen, men kanske framför allt när vi träffar arbetsgivare som vill vara med och bidra, är ett vanligt problem man beskriver att det är krångligt med alla dessa regler. Det är olika system, olika certifikat och olika ersättningsmodeller från alla de olika utbildningssystemen.
För oss är det praktik och lärlingsutbildningar. Varför krångla till det? Detta behöver vi se till att ändra på. Vi behöver se till att vi får ett samlat regelverk för praktik- och lärlingsplatser oavsett vilket som är det avsändande utbildningssystemet. Vi behöver se till att de arbetsgivare som får vara praktikplatser och lärlingsgivare i ett system också kan vara det i ett annat. På det sättet frigör vi ännu fler APL-platser och ännu fler LIA-platser i de olika utbildningssystemen så att fler kan lära sig jobbet på jobbet.
Vi behöver dessutom se till att förenkla ersättningssystemet, fru talman. Där menar vi att man i stället för att ha alla dessa olika regler, som dessutom ofta ger platta ersättningar, bör ge en rabatt på arbetsgivaravgiften för den som är handledare. En finurlig sak med en sådan lösning är att ersättningen dessutom stiger om man sätter av en person som är mer produktiv eller erfaren och därmed har högre lön. Det kan dessutom göra att en del personer som har jobbat länge på arbetsplatsen och kanske funderar på att trappa ned eller göra något annat för att de tycker att det är slitsamt att utföra de vanliga arbetsuppgifterna i stället kan börja växla över till att vara just handledare. Man lider ju relativt inte lika stora förluster om man använder dem som har något högre lön som handledare.
Fru talman! Här finns ett viktigt reformarbete att göra. Därför måste vi se till att fortsätta på den inslagna vägen, vilket också slås fast i betänkandet. Vi förstärker med både resurser och reformer med den tydliga uppgiften: Ingen människa som kan arbeta ska vara utan arbete i Sverige. Vi ska se till att de som har kommit till Sverige också kommer in på den svenska arbetsmarknaden. De ska få de bästa möjligheterna att bli sina bästa jag på vår arbetsmarknad och ställa alla de förmågor och kunskaper som de har till förfogande för att bidra till ett bättre land.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johanna Rantsi (M).