Herr talman! Det här är det fjärde och sista motionsbetänkande om vuxenutbildningen som utskottet debatterar under mandatperioden. Det omfattar de olika utbildningsformerna inom komvux och yrkeshögskolan.

Vi debatterade sfi precis före jul, och inom kort väntar vi en proposition om yrkeshögskolan. Därför ligger mitt fokus i dag på komvux och särskilt på en utbildningsform som väldigt sällan lyfts fram i debatten, nämligen komvux som anpassad utbildning.

Herr talman! Enligt skollagen är målen för komvux att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande, ges möjlighet att utveckla kunskap och kompetens för att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt ges möjlighet till personlig utveckling. Det ska också ge en god grund för fortsatt utbildning och vara en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen.

Det här målet gäller självklart även den anpassade utbildningen. Jag har genom åren mött ganska många som gått just den utbildningen; några av dem har faktiskt varit här i riksdagen och hälsat på. De har haft väldigt tydliga mål: att få ett arbete, kunna försörja sig, bli fria och leva ett fritt liv. De vill bidra och arbeta till hundra procent av sin förmåga. Många av dem står närmare arbetsmarknaden än vad både samhället och arbetsgivarna ofta tror. Därför måste politiken skapa förutsättningar som underlättar övergången till arbete, och vägen till arbete går mycket ofta via studier.

Herr talman! Cirka 7 570 elever går i anpassad gymnasieskola just nu, och Skolverket har för tredje gången följt upp sysselsättningen efter avslutade studier i denna skolform. I budgetpropositionen för i år redovisas att 18 procent var i arbete efter studierna. 57 procent fanns i daglig verksamhet, vilket i och för sig är bra, men det kan finnas inlåsningseffekter. Bara 10 procent studerade vidare.

Varför studerar så få vidare? Utredningen Växla yrke som vuxen, som har beretts i Regeringskansliet sedan 2024, ger flera svar. Trots att målgruppen är relativt stor är elevgruppen liten. Skälen är flera. Utbildningsutbudet är begränsat. Skolverket visar i en rapport att endast drygt hälften av landets kommuner erbjuder anpassad komvux. Tillgången till yrkes och lärlingsutbildningar och arbetsplatsförlagt lärande är liten och möjligheterna till fortbildning få. Det finns ingen anpassad yrkeshögskola eller högskola. Dessutom finns hinder som ligger utanför utbildningsutskottets direkta ansvar, såsom arbetsmarknadens och socialförsäkringarnas funktionssätt, stuprör mellan myndigheter, bristande helhetssyn och inte minst attityder och okunskap.

Herr talman! En svensk kommun skriver följande på sin webbplats: Du kan inte få studiemedel från CSN för att gå anpassad utbildning för vuxna. Om du har ersättning från Försäkringskassan eller annan myndighet är det viktigt att du vänder dig till din handläggare.

Herr talman! Här finns det största hindret. De som tydligast ser och upplever dessa hinder är de studenter som faktiskt vill studera, arbeta, bidra och bli fria. Den bristande möjligheten till studiefinansiering förhindrar i praktiken deltagande i såväl yrkesutbildningar som studier över huvud taget. Kommunerna kan bevilja ekonomiskt bistånd, men det finns en påtaglig brist på likvärdighet, både mellan olika kommuner och i Försäkringskassans bedömningar.

Det är bra att det finns ett studiebidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Men detta bidrag kan inte kombineras med andra ersättningar. Man ska alltså leva på enbart detta bidrag under studietiden. Bidraget infördes 2012 med ett tak på 9 700 kronor. I dag, 14 år senare, är taket fortfarande 9 700 kronor. Då är det inte konstigt att färre studerar.

Vi talar ofta i denna kammare om inflation, hushållens ekonomi och tillväxt, och utskottets ordförande pratade om frihet, tillväxt och inkludering. Då borde denna fråga, om än liten, vara självklar och viktig för både samhällsekonomin och den enskilda människan. Det handlar om ekonomiskt mycket utsatta hushåll.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation 10 under punkt 8, som lyder: ”I dag avstår många personer med en intellektuell funktionsnedsättning från att studera inom komvux på grund av svårigheter att kombinera olika ekonomiska ersättningar. Möjligheterna för dessa personer att studera inom komvux behöver stärkas. Vi vill därför att det utreds hur finansieringen av anpassad utbildning inom komvux ska fungera.” Ett sådant förslag ligger redan på regeringens bord. Genomför det!

När det gäller SPSM:s bidrag behövs ingen utredning. Det regleras i en förordning som regeringen själv kan besluta om. SPSM har skickat in konkreta förslag på förändring i förordningen som skulle göra att bidraget åtminstone närmar sig CSN:s nivåer utan att ökade anslag krävs. Säg till regeringen att genomföra det!

Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom våra övriga förslag i betänkandet. Det handlar om regionalt yrkesvux, stöd, elevhälsa, läromedel och sfi. Men eftersom det här är min sista motionsdebatt om vuxenutbildningen känns det väldigt viktigt att avsluta med detta: Ett samhälle blir starkt först när alla får plats och när varje människa oavsett funktionsförmåga ges möjlighet att bidra med sin kraft och sin röst. Och till er som kommer att fortsätta sitta i kammaren vill jag skicka med detta: Arbeta för ett system där stöd ges efter behov och inte efter budgetpost, där ingen stängs ute från arbetsmarknaden av fördomar eller krångliga system och där varje människa ses som den tillgång hon faktiskt är!

(Applåder)