Herr talman! Tack till ledamoten Jakob Olofsgård för anförandet!

Jag instämmer inte minst i den del av anförandet som handlade om civilsamhällets organisationer och deras betydelse för det psykiska välmåendet i samhället. Det gäller inte minst barn och unga, som ofta är beroende av föreningslivet, och även den vuxna delen av befolkningen, som gärna befinner sig i studieförbundens regi, precis som pensionärer väldigt ofta gör liksom många av våra funktionsnedsatta.

Det blir därför, herr talman, lite paradoxalt när ledamoten står och pratar om hur viktigt detta är och vi alla i den här kammaren känner till de neddragningar som regeringen och Liberalerna med utbildningsministern i spetsen har gjort under den här mandatperioden. Detta år är det tredje året av neddragningar. Sammanlagt 500 miljoner kronor har dragits bort från våra studieförbund. Det är pengar som hade kunnat gå till kurser för barn och unga, till den som vill bilda ett band eller lära sig ett nytt språk, till kulturaktiviteter för våra äldre – vi vet att det är oerhört betydelsefullt – eller till den som vill lära sig hantera internet och bedrägerier i den digitala världen, vilket är en av alla de kurser som erbjuds.

Men här har man dragit ned. Här har man minskat. Man har slagit mot dessa viktiga bärare i civilsamhället. Jag har väldigt svårt att förstå hur detta går ihop, men det kanske den liberala ledamoten kan förklara för mig. Varför är det så viktigt för Liberalerna att dra undan mattan för studieförbunden?