Herr talman! Som jag har sagt många gånger förr är sjukförsäkringen en otroligt viktig del av det svenska välfärds- och trygghetssystemet men en del där vi har ganska stora utmaningar. Detta ser vi i de stora fluktuationerna i sjuktalen. Dessa är inte alls kopplade till någon epidemi i landet, ökad förekomst av cancer eller något annat, utan det är helt andra faktorer som styr.

Det finns också ganska stora regionala skillnader som inte heller har någon koppling till förekomsten av sjukdom, eller skador, för den delen. Det är detta, herr talman, som gör att vi i Centerpartiet är väldigt försiktiga och tveksamma till alla förändringar som på något vis sänker trösklarna och gör att fler människor kan gå från arbete till sjukskrivning. Det är därför vi flera gånger har sagt att vi inte vill att karensavdraget ska tas bort.

På samma sätt, herr talman, måste man vara väldigt positiv till alla förslag som på något vis innebär att den tröskel som finns mellan att vara sjukskriven och att gå tillbaka till arbete sänks. Det är därför förslaget och det beslut som kammaren kommer att fatta i eftermiddag är så viktiga. Det handlar nämligen om tröskeln för den som har varit borta från sin arbetsplats under längre tid.

Jag tror att alla kan känna igen sig i det motstånd man känner mot att gå tillbaka till arbetet efter tre, fyra eller kanske fem veckors semester. Hur jobbigt är det då inte att gå tillbaka till arbetet för den som har varit sjukskriven på grund av skada, nedsatt arbetsförmåga eller sjukdom? Och då rör det sig kanske inte om tre, fyra eller fem veckor utan om månader eller till och med år. Det är en psykologisk tröskel som heter duga, och om vi kan göra något för att sänka den, herr talman, måste vi det.

Förslaget att man ska kunna arbetspröva är därför utmärkt, och det ska vara enkelt att göra det. I dag finns förstås möjligheten till arbetsträning, men det är omgärdat av en lång rad formella krav. Syftet är att man successivt ska träna sig tillbaka till att kunna arbeta.

Arbetsprövning handlar inte alls om det, utan där ska man lätt, efter överenskommelse med arbetsgivaren och anmälan till Försäkringskassan, kunna få två perioder om 14 dagar inom loppet av 365 dagar. Där, herr talman, är vi kritiska till att regeringen inte har vågat ta steget fullt ut. Varför ska vi ha den rigida gränsen på bara två veckor?

Det kan ju vara så att man efter något års sjukskrivning vågar sig tillbaka till arbetet och ska börja arbetspröva, men så slår influensan eller en förkylning till och gör att man måste avbryta. Då har perioden försvunnit. Eller så kanske man upptäcker att det behövs lite längre tid och att två veckor inte räcker. Arbetsplatsen har kanske inte varit i full gång, eller så finns det ytterligare saker man vill prova på innan man känner att man kan ta nästa steg. Även där finns skarpa gränser.

Det här är något som flera remissinstanser har pekat på – att det inte är anpassat till ett modernt arbetsliv. Dagens arbetsplatser ser inte ut så.

Vad är då skälen till att regeringen vill ha dessa rigida gränser? Detta har Socialdemokraterna beskrivit väl från talarstolen, nämligen att det skulle finnas illasinnade arbetsgivare som kan utnyttja den som har varit sjukskriven under en längre tid. Arbetsgivaren kanske tvingar personen till arbete och försöker få ut så mycket som möjligt under de två veckorna.

Jag ifrågasätter starkt denna världsbild. Alla småföretagare och arbetsgivare, även inom offentlig sektor, som jag möter är beredda att göra allt de någonsin kan för att hjälpa den anställda från en långvarig sjukskrivning till att äntligen komma tillbaka in i arbetsgemenskapen. Därför, herr talman, har vi två reservationer som handlar dels om gränsen på 365 dagar, dels – och framför allt – om de rigida två veckorna. Där hade vi velat att man ska gå längre.

Om det skulle visa sig att det blir ett utbrett missbruk och att en stor del av Sveriges arbetsgivare, både offentlig sektor och småföretagare, försöker utnyttja långvarigt sjukskrivna får man väl ändra på detta.

Jag är väldigt glad, herr talman, för att riksdagen kommer att fatta det här beslutet, men jag önskar att man inte varit så rigid och att man inte sett det som hot från illasinnade arbetsgivare mot långvarigt sjukskrivna, eller för den delen att det skulle bli krångligt för Försäkringskassan. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation nummer 3.