Herr talman! Jag kommer likt föregående talare att fortsätta på Kinatemat. Det är klart att Kina är ett land som inte agerar på samma sätt som vi i den demokratiska världen och inte heller tänker på samma sätt. Vi tänker lätt på konflikt och krig som en sak och ekonomi, politik och diplomati som någonting annat, men kommunistpartiet i Kina ser ju ekonomin som ett sätt att bedriva krig. Man pratar till exempel om enhetsfronten, som innebär att alla entiteter som Kina tycker är kinesiska ska vara agenter för Kina, och det finns inga privata kinesiska företag på samma sätt som det finns i fria marknadsekonomier.

Just nu präglas Kina inrikespolitiskt av maktkamp inom kommunistpartiet, ekonomisk instabilitet och instabilitet både på produktionssidan, i pensionssystemet och demografiskt. Landet präglas av ett aggressivt användande av den militära makten mot grannländer och av att politiskt sätta tryck på länder både i närområdet och länder i Europa. Ett av skälen till att Liberalerna som första parti krävde att vi skulle gå från att fatta beslut i utrikespolitiken med enhällighet var just att Kina tidigare har hållit europeiska länder gisslan när det gäller utrikespolitiken.

Min fråga till statsministern är därför hur diskussionerna går kring att Kinasäkra svensk och europeisk ekonomi. Jag tror att det är dags att vi just Kinasäkrar vår ekonomi, för det är inte så att Kina är ett stabilt land att luta sig på när den transatlantiska länken skakar. Tvärtom präglas diktaturer av att de verkar stabila tills de inte är stabila över huvud taget, och då är de det mest instabila man kan tänka sig. Så ser Kinas ekonomi och politiska styre ut just nu.