Herr talman! Vi har med jämna mellanrum meningsutbyten kring återrapporter. Jag roade mig med att tänka tillbaka: Vad har jag frågat statsministern om? Vad har vi diskuterat under de gångna tillfällena?

Det har varit EU:s roll som demokratiernas starka bastion. Det har varit behovet av stärkt konkurrenskraft. Det har varit behovet av stärkt frihandel runt om i världen. När vi senast sågs konstaterade vi att det fanns sprickor i muren. Det är inte utan att man landar i att vi har varit ganska rakt på det.

Nu befinner vi oss vid en tidpunkt som av många beskrivs som uppbrottens tid. Det är en situation där vi behöver orientera oss i en förändrad världsordning. Vissa säger att de är överraskade. Andra har kanske sett det komma. Jag tycker att vi har pratat om det på ett sådant sätt att det uppfattas som att vi nog inte i obetydlig del har varit förberedda och redo för att kunna ta oss an den här formen av omvälvningar.

Herr talman! Det finns en oundviklig fråga som vi nu måste ställa oss. Det finns saker som redan har identifierats – saker kring konkurrenskraft, frihandel, stöd till Ukraina, stärkt försvar på den europeiska kontinenten och förmåga att ta hand om oss själva. Vilka är stegen som EU och Sverige nu måste ta, i den här nya tiden? Vad kan vi göra för att laga de sprickor som syns i muren – dels efter att EU inte lyckades enas om att använda de frysta ryska tillgångarna, dels efter att EU-parlamentet med svenska parlamentariker från Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde att skicka Mercosuravtalet till domstol? Hur lagar vi de sprickor som finns i muren – detta fantastiska myller som ändå är demokratiernas starka bastion i världen?