Fru talman! Då står vi här efter en lång eurodebatt. Nog kan vi skriva under på att det är ganska länge sedan vi hade en folkomröstning om euron här i landet. Nog kan vi skriva under på att världen på så många sätt har förändrats sedan dess. Nog kan vi skriva under på citatet från Mark Carney, som i sin tur citerade någon annan: Nostalgi är ingen strategi.

Men, och nu tittar jag lite uppgivet på min eminenta kollega från Liberalerna, vi kommer ju ingenvart här. Det tillsätts ju ingen utredning. Det här är en av Liberalernas absolut viktigaste frågor, men ni kommer ingenvart alls med er regering. Det verkar som om det är SD som bestämmer och blockerar alltihop.

Vad ska vi göra? Hur ska vi komma någonvart? Hur ska vi få en beredskap för att kunna ansluta till euron? Vad är vägen framåt?