Fru talman! Svenska folket har en gång fått ta ställning till frågan om att ingå i den europeiska monetära unionen, EMU. En del i att ingå i EMU är att införa euron som valuta. Det är en viktig del, men det är inte hela EMU.

Svenska folket röstade tydligt nej till ett EMU-inträde 2003. Den folkomröstningskampanj som bedrevs vid den tidpunkten är förmodligen en av vår tids allra största folkbildande insatser. Ja-sidan utövade då en massiv påverkanskampanj, där man försökte förminska frågan till att enbart handla om att slippa jobbiga växelkurser eller att göra det enklare att jämföra priser på semestern.

Frågan är naturligtvis mycket mer omfattande än så, och den handlar i grunden om att avhända sig svenskt inflytande över penningpolitiken till andra aktörer, som har andra intressen. Svenska folket förstod det här då och fattade ett väldigt klokt beslut: Sverige ska stå utanför EMU-samarbetet.

Det har visserligen gått över 20 år sedan dess, men under den tiden har vi kunnat konstatera att det har tjänat Sverige väl att stå utanför EMU. Riksbanken har kunnat anpassa den svenska penningpolitiken efter de omständigheter som främst har gällt för Sverige, medan vi har kunnat se hur andra europeiska länder har fått slita hårt när Europeiska centralbanken har bedrivit en politik som inte alltid har varit i alla enskilda länders intressen.

Det finns flera skäl till att behålla den svenska kronan som valuta. Det finns också en hel del skäl som skulle göra det intressant att byta; man ska inte alls låtsas som något annat. Men det främsta skälet att inte byta valuta och gå med i EMU just nu skulle jag ändå säga är detta: Det är onödigt att laga det som inte är trasigt.