Fru talman! Den hittills enda folkomröstning som jag har fått vara med om som myndig och följaktligen röstberättigad är euroomröstningen 2003. Jag röstade nej. Det är ett beslut som jag inte haft någon som helst anledning att vare sig ångra eller ompröva. Faktum är också att folket har sagt nej vid de enda två tillfällen då man ställt eurofrågan direkt till folket: i Sverige 2003, som nämnts, och i Danmark 2000. I de befintliga euroländerna har man alltså inte ens ställt frågan direkt till folket.

Det skulle vara lite intressant att nu höra från dem som driver den här frågan om man åtminstone är beredd att ställa frågan till svenska folket innan vi avskaffar vår egen valuta. Eller är tanken att vi i den här kammaren ska fatta det beslutet över huvudet på folket, trots att opinionen är så tydligt för att behålla vår svenska krona? Är det detta som är liberalism i Sverige i dag – när folk tycker fel struntar vi i dem och bara kör över dem?

Fru talman! Jag var inne på bankunionen i mitt första anförande, men låt mig återigen säga någonting kort om den eftersom den inte varit uppe i debatten här i dag. Bankunionen innebär i korthet att svenska skattebetalare ställer sig som borgenärer åt banker, inte bara i Sverige utan också i resten av Europa. Sydeuropeiska banker – italienska, grekiska, you name it – är inte tillnärmelsevis lika välkapitaliserade och starka som våra svenska banker. Det är bara en tidsfråga innan svenska skattepengar kommer att gå till att ”baila ut” dem.

Fru talman! Sverigedemokraterna kommer inte att medverka till att vi går i riktning mot att avskaffa vår egen valuta. Det är ett vallöfte.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn och Charlotte Quensel (båda SD).