Fru talman! Det iranska folkets situation är inte ett olycksfall i historien och inte ett tillfälligt politiskt misslyckande. Det är resultatet av ett system som är byggt för förtryck. Det är ett system som använder rädsla, fängelser, tortyr och avrättningar för att behålla makten.

I Iran slås kvinnor, studenter, journalister och oppositionella ned för att regimen vill visa att den inte har tappat kontrollen. Det är så det iranska styret fungerar.

Ändå ser vi mod. Vi ser kvinnor som vägrar att underordna sig, studenter som fortsätter att protestera trots risken att aldrig komma hem igen och föräldrar som sörjer sina barn men ändå säger att kampen för frihet inte får dö med dem. Det är dessa människor som förtjänar vårt tydliga stöd.

Fru talman! Detta är inte bara en iransk fråga. Den iranska regimen är i dag ett av de mest destabiliserande elementen i och utanför regionen. Man bedriver förtryck på hemmaplan men exporterar samtidigt våld, terror och instabilitet. Man förföljer oppositionella i exil, även i Europa. Man frihetsberövar utländska medborgare som politiska förhandlingsbrickor. Man understöder väpnade konflikter och extremistiska grupper.

Låt oss vara tydliga: Iransk militär teknologi används dagligen i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det finns knappt någon stad eller större tätort i Ukraina som inte har attackerats med iranska Shaheddrönare. Den iranska regimen är därmed en direkt medaktör i detta hot mot Europas säkerhet.

Mot denna bakgrund är Europas och EU:s respons ofta alltför försiktig. Man talar i vissa länder om balans, dialog och tyst diplomati. Men man kan inte balansera med bödlar. Man kan inte kompromissa med tortyr. Och man kan inte förhandla bort kvinnors grundläggande rätt till fria liv.

Det är därför nödvändigt med ett tydligare europeiskt agerande. Det handlar om skärpta och konsekventa sanktioner mot dem som beordrar och genomför övergreppen. Det handlar om ekonomisk och politisk isolering av revolutionsgardet och dess nätverk. EU måste i det här läget verkligen terrorlista hela IRGC. Det handlar också om stöd till rättsprocesser, så att förövare vet att straffrihet inte är ett alternativ.

Lika viktigt är dock stödet till Irans folk – till de demokratiska krafter som vill se ett fritt och fredligt Iran, till kvinnor som vägrar låta staten kontrollera deras kroppar, till unga människor som kräver framtidstro och till dem som trots enorma risker står upp för frihet.

Fru talman! I slutändan handlar det om vilken värld vi vill leva i. Är det en värld där våld lönar sig eller en värld där förtryck möts av motstånd? Är det en värld där kvinnor tystas eller en värld där deras röster är med och formar framtiden?

Sveriges och EU:s hållning måste vara tydlig. Halvmesyrer räcker inte, tystnad är inte neutralitet, och försiktighet får aldrig bli ett svek mot dem som riskerar sin frihet.

Fru talman! Jag vill avsluta med att meddela att Elin Nilsson från Liberalerna hade för avsikt att delta i den här debatten, men på grund av närvaro i EU-nämnden kan hon inte vara med.

(Applåder)