Fru talman! Det är okänt hur många som mördats i protesterna i Iran. Men enligt de siffror som kommit ut rör det sig om tiotusentals människor. Det är helt enkelt en massaker.

Det är i detta läge viktigt att föra en konstruktiv diskussion. Många människor är redan upprörda, och det vore fel att föreslå saker som inte kan genomföras. När socialdemokraten Alexandra Völker frågar om utrikesministern har tagit några initiativ för att aktualisera frågan om att terrorlista Islamiska revolutionsgardet vet hon mycket väl att Sverige har drivit den linjen inom EU och fortsätter att driva den. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen uppmanat EU att officiellt beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation.

Det som hindrar terrorstämplingen är att det saknas enighet bland EU-länderna om denna ståndpunkt. Det är inte Sveriges regering som hindrar EU från att beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation. Jag tycker att det är fel tillfälle, även för Socialdemokraterna, att sprida felaktig information.

Det som den svenska regeringen däremot kan göra är att distansera sig från mullornas regim på alla möjliga sätt och närma sig den demokratiska oppositionen. Att distansera sig från mullornas regim innebär även att man erkänner att regimskifte är vägen framåt. Någonstans måste man inse att det finns en motsättning mellan mullornas regim och det iranska folket.

Den svenska regeringen måste göra ett val. Var står man? Står man på folkets sida, som skriker efter mänskliga rättigheter och demokrati? Eller står man på mullornas sida? Det finns ingen mellanväg.

De ökända bilderna på socialdemokraterna Ardalan Shekarabi, Stefan Löfven och Ann Linde tillsammans med regimens representanter visar att det inte finns någon mellanväg. Om man förhandlar med mullorna överger man vissa värderingar. Det är uppenbart för alla. Bilderna på Stefan Löfven när han skrattar med regimens representanter väcker fortfarande ilska hos många människor.

Det går inte att säga att man står för mänskliga rättigheter och demokrati och sedan sätta sig ned och ha en dialog med mullorna. Det handlar om en regim som är beredd att döda hur många människor som helst för att behålla makten.

Alternativet är att ställa sig bakom det iranska folket, antingen genom att inleda en dialog med den person som det iranska folket nu ropar efter, kronprinsen Reza Pahlavi, eller genom att ge det iranska folket moraliskt stöd genom att begränsa eller helst stänga Irans ambassad i Sverige. Sådana handlingar har betydelse för människor som just nu mejas ned av beväpnade soldater.

Regeringen måste åtminstone erkänna att mullornas regim inte längre kan säga sig representera det iranska folket. Det kan de inte göra samtidigt som de mördar tiotusentals oskyldiga iranier.

Att välja en demokratisk opposition framför en skurkregim är inte något ovanligt. Utrikesministern har vid flera tillfällen träffat Svjatlana Tsichanouskaja, som är ledare för den belarusiska oppositionen. Då har man valt bort dialog med diktaturen i Belarus.

Varför inte göra samma sak när det gäller Iran? Diktaturen i Iran kan inte på något sätt vara bättre än diktaturen i Belarus. Sveriges regering kan välja bort mullornas regim om viljan finns.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).