Herr talman! Vid stora kriser och i krig är det oerhört viktigt att samhället fungerar och att det finns god beredskap. Samhällets resiliens ökar av nätverk där man känner många människor, tydliga uppgifter att bidra med under kris samt en allmänmänsklig tillit. Allt detta erbjuds av civilsamhället – från idrottsrörelsen som bidrar till friska människor till kulturorganisationer som skapar möjlighet till förströelse, vilket kriget i Ukraina med all önskvärd tydlighet har visat vikten av. Stora organisationer är vana att mobilisera mängder av människor medan små byföreningar skapar mötesplatser och en vilja att ställa upp för varandra utifrån vars och ens kompetenser.

När vi nu rustar även det civila försvaret är det självklart att organisationer som Röda Korset och Svenska kyrkan, som är vana att jobba med krishantering, bjuds in att bidra. Men det är bara en bråkdel av det svenska civilsamhället, och det är många fler som vill bidra.

Min fråga till ministern för civilt försvar är därför: Varför bjuds inte alla dessa andra civilsamhällesorganisationer in för att bidra till att öka Sveriges beredskap och resiliens?

(Applåder)