Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret!
Jag ställde denna interpellation till finansministern utifrån att skogsindustrin och skogsnäringen är och har varit väldigt betydelsefulla för den svenska statskassan och för möjligheten att finansiera vår gemensamma välfärd. Frågan blev omdirigerad till landsbygdsministern, vilket jag till viss del kan förstå.
En del omdirigerades dock till att gå till arbetsmarknadsminister Johan Britz. Vi hade en debatt förra veckan här i kammaren där vi bland annat diskuterade korttidspermitteringsförutsättningarna. Jag måste säga att arbetsmarknadsministern var väldigt tydlig med att man inte tänker gå vidare med det förslag som parterna i den utredningen tillsammans har lagt fram och som har legat på regeringens bord ända sedan 2023. Det var ett tydligt ställningstagande. Vi tycker naturligtvis inte att det är bra, men det var ändå ett tydligt svar på att det i varje fall inte är den vägen som gäller.
Låt oss gå in i detta och titta på orsakerna till att vi nu har en situation i Sverige där skogsbolagen från Karlsborg uppe i Kalix i Norrbotten ned till Hylte i Halland har aviserat varsel och genomfört neddragningar. Det har också aviserats att en del av pappersindustrins verksamhet helt enkelt kommer att läggas ned. Det handlar i dagsläget om ungefär 1 400 arbetstillfällen.
Det är naturligtvis 1 400 människor som drabbas av arbetslöshet, och det är illa nog. Sektorn vidareförädlar också och skapar ett stort handelsöverskott i svensk ekonomi som har kommit Sverige till del. Det var orsaken till att jag ville diskutera detta med finansministern, alltså för att fråga hur det här kommer att påverka våra möjligheter att finansiera välfärden.
Det är klart att det, precis som landsbygdsministern säger i sitt svar, finns flera olika delar. Vi kan inte beskylla regeringen för Trumps olika utspel om handelstullar och så vidare. I det här fallet har det direkt påverkat två verksamheter i Västerbotten och Norrbotten som har inriktats på att sälja ett särskilt ”board” till USA. Det här påverkar naturligtvis dem särskilt mycket.
När jag har träffat skogsindustrin har man lyft upp att man i ett worst-case scenario ser att man kommer att tvingas sluta avverka upp till 50 procent i sina tidigare kärnområden. Detta får oerhört stora konsekvenser.
Detta är inte bara en följd av oklarheter i ansvarsfördelningen när det gäller artskydd och så vidare. Det har också att göra med att de certifieringsorgan som de stora skogsindustrierna är kopplade till har stora problem att komma överens med urbefolkningen och samebyarna och helt och hållet uteblir från samråd.
Det är också väldigt tydligt att de investeringar som skogsindustrin hade aviserat när det gäller biodrivmedel på grund av regeringens och Sverigedemokraternas politik antingen har stoppats eller lagts på is. När det gäller detta ligger ju ansvaret direkt hos regeringen.
(forts. § 10)