Fru talman! Ni hör ju: ”Om vi låter Ryssland vinna.”

Jag håller helt med om att kriget är brutalt. Men den här regeringen, med Sveriges statsminister i spetsen, var ändå beredd att stjäla Rysslands valutareserv trots att motståndet inom EU var brett. Jag måste få ta upp det här.

I det tyska parlamentet var 87 procent emot det här förslaget. Till skillnad från den svenska regeringen ville man inte se de här reserverna som ett verktyg i pågående krig.

Centralbanksreserver är inte som vilken egendom som helst. De skyddas särskilt i internationell rätt för att det globala finansiella systemet ska fungera. Stölden av de ryska tillgångarna stoppades inte av bristande solidaritet utan av juridik, ekonomi och ren självbevarelsedrift. Plötsligt stod hela eurons trovärdighet på spel.

Sverige har visat hur lättvindigt man överger internationell rätt, så jag tycker att man kan prata lite försiktigt om den.

Sveriges mål är att stärka Ukraina och försvaga Ryssland, säger utrikesministern. Det betyder att kriget måste få fortsätta. Sverige förvägrar därmed det ukrainska folket den fred som man så innerligt vill ha. Den stora gallupundersökning som genomfördes i juli 2025 visar att endast 24 procent av den ukrainska befolkningen kan tänka sig ett fortsatt krigande. Att många svenskar gärna ser en fortsättning på kriget är rätt ointressant för Ukrainas del. Det är alltså inte över 80 procent som vill se en fortsättning på kriget i ett försök att stärka Ukraina, som försvarsministern och jag tror även utrikesministern påstår. Sverige agerar helt i strid med den ukrainska befolkningens vilja.

Iuliia Mendel, Zelenskyjs före detta pressekreterare, skriver väldigt talande på X att tron på Nato innebär en oändlig slakt av människoliv. Hon skriver också: Natomedlemskap som mål driver direkt på kriget i dag och garanterar instabilitet i morgon. Att fortsätta ett krig för en illusion och samtidigt kalla varje kompromiss ”förräderi” – det är det som riskerar att svika just de människor som redan har gett allt.

Det är nu viktigt att regeringen slutar leva i den illusionen och ser till Sveriges säkerhet – och Ukrainas, för den delen.

Steg ett är att sätta sig in i både Ukrainas och Rysslands behov av säkerhet eftersom det var detta som var upprinnelsen till kriget. Det handlar inte bara om Ukrainas säkerhet utan även om Rysslands.

EU har valt bort billig energi från Ryssland och importerar nu i stället tre till fyra gånger så dyr gas från USA. Vad händer när Trump stoppar LNG-gasen till Europa och relationen till Ryssland som gasleverantör har upphört? Vad händer med Sveriges exportmarknad när Tyskland tvingas stänga ned i allt snabbare takt?

Varför ansåg Ryssland att ett ukrainskt medlemskap i Nato skulle innebära ett existentiellt hot mot Ryssland? Varför gillade man inte tanken på långdistansrobotar och kärnvapen riktade mot Moskva längs den 200 mil långa gränsen? Och varför befarade man att väst ville dela upp Ryssland i flera delar, som lättare skulle kunna styras från väst? Var det för att Rand Corporation redan 2019 beskrev det som ett önskvärt scenario, vilket politiker från väst har upprepat?

Vad hände egentligen i östra Ukraina 2014 när Petro Porosjenko kom till makten efter regimbytet i Ukraina? Det infördes diskriminerande lagar mot den rysketniska befolkningen i östra Ukraina, vilket ryssarna i Donetsk och Luhansk inte ville acceptera. Var det egentligen så konstigt?

Hur kunde Ryssland ta Krim så lättvindigt? Kan det ha berott på att den största etniska gruppen på Krim består av ryssar? Vi, inklusive jag själv, förfasades. Men det gjorde tydligen inte de som bodde där.

Varför gick ryssarna in med 150 000 soldater i utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk i februari 2022, när Ukraina med hjälp av väst hade byggt upp Europas största armé?

Europa sitter nu fast mellan sitt eget narrativ och USA, som vi har gjort oss alltför beroende av.