Fru talman! Det skeende som mest sannolikt skulle leda till att människor tvingas fly vårt land är om vi låter Ryssland vinna kriget mot Ukraina. Hur det kriget slutar kommer att ha ett avgörande inflytande på vår säkerhet under generationer framöver.

Det är tydligt att Ukraina länge har varit villigt att förhandla om en rättvis och hållbar fred. Ryssland har inte visat några som helst tecken på att man är intresserad av det, och då är det naturligtvis helt meningslöst att lyfta luren och ringa Putin.

Ryssland fortsätter i stället att angripa civila mål, inklusive energiinfrastruktur och sjukhus. 2025 var det dödligaste året för civila i Ukraina sedan 2022. Det är mot den här brutala verkligheten som regeringens politik måste ses, och jag är glad att det finns så starkt stöd bland svenska folket för just den här politiken.

Vi kan inte förändra Putins målsättningar, men vi kan förändra hans kalkyl. Varje sanktionspaket försvagar den ryska ekonomin, och det påverkar i sin tur rysk krigsförmåga. Vi vet att det fungerar. Förra året minskade de ryska energiintäkterna med 25 procent. Regeringen arbetar därför systematiskt för att stärka sanktionerna och för att täppa igen de kryphål som ger ryska intäkter.

Inför nästa sanktionspaket har Sverige och Finland nyligen lagt fram förslag på tre ytterligare åtgärder: för det första ett maritimt tjänsteförbud som kan minska Rysslands energiintäkter, för det andra ett totalt stopp för EU:s export av lyxvaror till Ryssland och för det tredje begränsningar av EU:s import av rysk gödsel.

Den snabbaste vägen till fred är att Ryssland drar tillbaka sina trupper. Det är mycket enkelt. En fred som bygger på att Ukraina tvingas kapitulera skulle inte vara en fred. Det vore en belöning för aggression, och det skulle sätta hela den europeiska säkerhetsordningen på spel – och även svensk säkerhet.