Fru talman! Jag och regeringen står verkligen upp för internationell rätt, även nu när det blåser runt den. Det har kanske aldrig varit viktigare att göra det. Om man frågar Håkan Svenneling kanske han säger att regeringen inte gör det, men om man frågar valfritt land runt om i världen är jag övertygad om att svaret blir att Sverige är en väldigt tydlig röst för just internationell rätt. Det kanske är det viktigaste.

Vi är också väldigt engagerade i Syrien, och precis som Håkan Svenneling sa handlar det om människorna där. Jag har själv träffat många företrädare, inte minst för olika kvinnoorganisationer, för att diskutera om vi är på väg mot den inkluderande övergång som vi verkligen vill se. Det finns en unik möjlighet nu i Syrien, men det är fortfarande en mycket svår situation som vi behöver följa och naturligtvis också stötta så att det går i rätt riktning.

För att återgå till Turkiet är Sverige en av få bilaterala givare som fortsätter att ge stöd till turkiska civilsamhällesorganisationer som arbetar för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Även där är vi väldigt aktiva på jämställdhetsområdet, där vi har en hög kompetens och ett gott anseende.

Vårt partnerskap som allierade ger oss numera också utökade möjligheter att kommunicera våra ståndpunkter direkt till Turkiets representanter, parallellt med vårt viktiga biståndssamarbete. Det är väl känt att jag och Håkan Svenneling har olika syn på Natomedlemskapet, men jag är övertygad om att det ökar vår säkerhet och också stärker vår dialog med andra allierade.

Vi kommer att fortsätta att verka för en fredlig utveckling i Turkiet och för att etniska och religiösa minoriteters rättigheter ska respekteras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.