Fru talman! Jag vill än en gång tacka Adrian Magnusson för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.

De är viktiga av en lång rad olika skäl. De är förstås viktiga för Sverige som land och för vårt svenska samhälle, som befinner sig i ett utsatt säkerhetsläge med väldigt potenta hot mot både vår yttre och vår inre säkerhet. De är viktiga för de arbetsgivare som har ett starkt allmän- och samhällsintresse men också ett starkt egen- och verksamhetsintresse att veta att de personer som arbetar i verksamheten lever upp till högt ställda krav på säkerhet.

De är förstås också viktiga för de enskilda som berörs av dessa prövningar när de söker ett jobb eller redan är anställda inom ett visst företag eller en viss statlig verksamhet. Det gäller även dem som söker sig till en annan tjänst inom samma verksamhet där man måste genomgå en säkerhetsprövning för att komma i fråga för jobbet.

Vi har både förslag om hur prövningarna ska bli mer rättssäkra, förutsebara och likvärdiga när det gäller sakligheten i beslutet och en ganska bred uppslutning kring tanken att vi måste hitta ett sätt för den enskilde att kunna överklaga ett beslut. Det ligger visserligen i sakens natur att man ofta inte kan ange skäl eftersom det handlar om just säkerhetskänslig verksamhet. Frågan är hur man kan arrangera ett system som kan hantera det på ett sätt som också blir rättssäkert för den enskilde som vill få sin sak prövad. Om man i ett enskilt fall har sorterat bort folk av osakliga skäl, till exempel att personen har ett fackligt uppdrag och har gjort sig obekväm, skulle det i så fall fångas upp.

Beträffande klareringsfrågan finns det helt riktigt både för- och nackdelar med båda ordningar. Det känns naturligt att göra det i ljuset av vårt internationella sammanhang med Natomedlemskapet. Utredningen kommer att landa i vilken väg vi ska gå – dagens system eller klarering. Det kommer under alla omständigheter att finnas en möjlighet för den enskilde att överklaga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.