Fru talman! Tack till justitieministern för svaret på interpellationen!

Jag vill bara inledningsvis säga att jag är väldigt glad över att vi i dag kan diskutera den viktiga frågan om säkerhetsprövningar i arbetslivet. Precis som justitieministern vet, liksom många som tittar därhemma, är det här något som blir allt vanligare i arbetslivet i takt med att säkerhetsläget i världen försämras.

Låt mig inledningsvis konstatera att det är viktigt att säkerhetsprövningar kan genomföras så att personer som inte ska arbeta med eller i säkerhetskänslig verksamhet inte heller gör det. Det är centralt för svensk säkerhet, inte minst i den osäkra samtid som vi lever i.

Fru talman! I takt med att säkerhetsläget har försämrats har säkerhetsprövningarna naturligtvis blivit allt fler runt om i arbetslivet. I de samtal jag har med fackförbund ställer man sig stundtals frågande till skälen för besluten kring säkerhetsprövningarna. Det kan av förståeliga skäl vara svårt att motivera besluten, eftersom det kan finnas starka skäl att hålla motiven hemliga.

Men när det heller inte finns någon möjlighet att få besluten om säkerhetsprövning omprövade kan de flera gånger av enskilda löntagare upplevas som mycket rättsosäkra. Det finns flera historier om hur löntagare runt om i landet plötsligt har förlorat sin säkerhetsklassning och helt enkelt inte kan arbeta kvar på sin arbetsplats. Känslan av maktlöshet är givetvis total, eftersom beslutet är definitivt och inte motiveras. Beslutet kan i sin tur leda till att man förlorar arbetet på grund av arbetsbrist. Om man exempelvis är anställd vid ett stort infrastrukturprojekt och förlorar sin säkerhetsklassning kan man ju knappast arbeta kvar i projektet.

Något som har lyfts fram exempelvis från fackligt håll men även från andra håll och som utreddes av den utredning som justitieministern nämnde är ett förslag om att inrätta någon form av överklagande- eller omprövningsförfarande. Den utredning som nämndes tidigare lämnade förslag på att ett sådant skulle införas men gick inte vidare med exakt hur det skulle se ut.

Flera remissinstanser, exempelvis Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsgivarverket, har i remissbehandlingen uttalat sig i grunden positivt till ett sådant här överklagande- eller omprövningsinstitut. Arbetsgivarverket uttalade sig redan i december 2024 angående att ett sådant förfarande skyndsamt bör utredas. Det finns således stöd för att inrätta ett sådant här förfarande även utanför de organisationer som mer traditionellt företräder löntagarna och löntagarnas intresse.

Värt att notera är också att Sveriges Ingenjörers chefsjurist i en intervju i medlemstidningen Ingenjören den 13 januari 2025 anförde att det bristande förfarande som råder i Sverige kring de här frågorna skulle kunna utgöra ett brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter och kravet på en rättvis rättegång.

Fru talman! Med tanke på den samtid vi lever i finns det ingenting som tyder på att säkerhetsprövningarna kommer att minska i omfattning, ej heller de problem för den enskilde som säkerhetsprövningarna i vissa fall kan medföra. Regeringen har, som justitieministern redogjorde för, valt att tillsätta en utredning som ska utreda ett annat förfarande än det som gäller i dag och som ligger utanför det som utredningen föreslår. Som jag uppfattar det ska man först i andra hand fortsätta att bereda det som utredningen föreslog kring överklagande- eller omprövningsförfarande.

Flera remissinstanser var positiva till grundförslaget. Därför blir naturligtvis min fråga till justitieministern: Varför djuploda i ett annat förfarande i stället? Frågan om överklagandemöjligheter borde väl kunna kvarstå även vid införandet av ett klareringssystem. Det tänker i alla fall jag.