Herr talman! Den svenska djurskyddslagstiftningen är stark och syftar inte bara till att säkerställa ett gott djurskydd utan också till att främja en god djurvälfärd och respekt för djur. Kontrollen bidrar till att upprätthålla förtroendet för livsmedelsproduktionen, och för många människor är god djurvälfärd en mycket viktig fråga. När allvarliga djurskyddsbrister uppmärksammas väcker det i de allra flesta vettiga människor en väldig olustkänsla.

Det finns en risk att förtroendet för andra djurhållare, som har god djurhållning och välmående djur, och för branschen som helhet påverkas negativt när den här typen av problem upptäcks. Samtidigt är det förstås bra för djuren att brister, problem och felaktigheter uppmärksammas, så att de faktiskt kan åtgärdas.

Att ett gott djurskydd upprätthålls är som sagt i första hand djurhållarens ansvar. Jag vill därför understryka att kontroller, oavsett hur många som sker, inte kan ersätta det ansvar djurhållaren har för djurens välmående. Den som finns på plats varje dag är den som kan se till att djuren har det bra och får den skötsel de behöver.

Jag ser också en risk i att vi ibland i debatten – särskilt när det blir en uppmärksammad medial bild – drar alla över en kam. Det är alldeles för enkelt att göra så. Duktiga, engagerade djurhållare känner då att de per definition är misstrodda. Jag vill skicka en signal och säga: Så är det inte. Det som kommer fram handlar om avarter som vi ska bekämpa, men de allra flesta runt om i vårt avlånga land som är bönder och har djur sköter dem på ett mycket bra sätt.

Jag vill avslutningsvis säga att regeringen är medveten om länsstyrelsernas utmaningar gällande djurskyddskontrollerna. Vi tittar på åtgärder kopplat till dessa utmaningar, men det är inget som jag kan redovisa i detalj här i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.