Herr talman! Svensk djurhållning håller generellt sett mycket hög nivå, och tillsynen fungerar i huvudsak väl. Enskilda fall av vanvård förekommer och är alltid allvarligt, men det är just enskilda fall.

Länsstyrelserna har ett omfattande och ofta mycket krävande tillsynsuppdrag. De ska hantera både planerade kontroller och ett stort antal inkommande klagomål, dessutom ofta under tidspress och med svåra avvägningar.

En del län har, precis som nämnts, uppfyllt målet att kontrollera minst 10 procent av kontrollobjekten som har livsmedelsproducerande djur. Men det målet nås inte sett till ett genomsnitt för hela landet.

De skillnader som finns mellan olika kontrollmyndigheter kan inte förklaras enbart av resurser utan beror troligen på flera olika faktorer såsom organisation, ledningsstruktur, myndighetskultur, geografiska förutsättningar, kompetens och tillgång till personal, precis som nämnts.

Enligt länsstyrelserna beror minskningen av andelen rutinkontroller 2024 på att de hade hög arbetsbelastning, lägre bemanning och stor personalomsättning.

Herr talman! Jag är glad att Sofia Skönnbrink nämner propositionen Hund under kontroll. I förarbetet till den propositionen pekas det på att nya regler också kan förenkla administrationen. Det är ett sådant resonemang som har förts där. Dessutom har vi reviderat vissa andra uppdrag så att man ska ha möjlighet att göra det här.

Det stämmer att inga nya pengar har tillförts i det här läget. Men det görs ju inte i blindo, utan det görs utifrån att det finns ett underlag. Det finns bedömningar – kvalificerade bedömningar – att det här är något som man borde klara på grund av ökad effektivitet, vilket är centralt i det här systemet.

Den som tittar djupare i statistiken över djurskyddstillsynen kan också notera att antalet fysiska uppföljande kontroller sjunker. Det tycker jag är positivt eftersom det är en naturlig följd av att länsstyrelserna ibland utför uppföljningen på annat sätt, till exempel genom att begära fotodokumentation av vidtagna åtgärder.

Det är viktigt att inte förskjuta fokus från det mest grundläggande. Det är alltid djurhållaren som bär ansvaret för att djuren har det bra. Kontroll är viktigt, men det kommer aldrig att ersätta det ansvar som den som håller djuren har.