Herr talman! Tack, Peter Kullgren, för svaret!

Ja, hot och hat är väldigt utbrett. Jag känner många som arbetar som djurskyddsinspektörer som har hört av sig till mig för att berätta om diverse hemskheter som de tvingas utstå, även ute på gårdar. Det gäller inte bara sällskapsdjur. Även om det är det mest vanligt förekommande, precis som ministern säger, händer det också att de blir bortjagade från mjölkgårdar och liknande. Det här är ett jätteproblem som man såklart måste jobba närmare med på myndigheten. Det tar mycket resurser. Hotbilden gör att de behöver åka ut i par för att kunna ta hjälp om det skulle behövas.

Jag hör det som ministern säger om att det såklart är kontrollmyndigheten, i det här fallet länsstyrelsen, som har huvudansvaret för att se till att resurser fördelas på ett sätt som gör att målen uppnås och att kontrollen blir effektiv och lever upp till sitt syfte. Men jag menar att även om vi inte ska gå in och detaljstyra är det politikens ansvar att se till att våra inspektörer och länsstyrelser har rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag.

Precis som ministern är inne på har länsstyrelserna väldigt länge varnat för att de har hög arbetsbelastning, personalbrist och väldigt stor personalomsättning. De har varit tydliga med att resurser i väldigt stor utsträckning går åt till akuta klagomålsärenden men också svåra uppföljningsärenden och en hel del administration. Det här är inte ett misslyckande hos enskilda inspektörer utan ett strukturellt problem. Ytterst, menar jag, är det då regeringens ansvar att se till att det här åtgärdas och förbättras.

Herr talman! Något som jag befarar skulle kunna skapa ännu större undanträngningseffekter är propositionen Hund under kontroll, som precis har lanserats. I den föreslås att inspektörernas ansvar ska utökas ytterligare, då de bland annat ska ges möjlighet att genomföra besök i privatbostäder och fatta beslut om omedelbart omhändertagande av till exempel hundar i allt högre utsträckning.

I grunden tycker jag att det är bra att man renodlar det här uppdraget. Jag tycker självklart att det är jätteviktigt att man förbättrar arbetssätten så att farliga hundar kan omhändertas i tid, innan de tillfogar skada på egendom, människor eller andra djur. Men vi måste också våga se konsekvenserna, för i ett läge där arbetssituationen för djurskyddsinspektörer redan är väldigt ansträngd och många väljer att sluta på grund av hot och hat är jag orolig för att det här ska förvärra situationen ytterligare – inte minst med tanke på att det nyligen har framkommit att en betydande andel av ägarna till de här farliga hundarna har kriminell bakgrund eller fortfarande är kriminella och är dömda för brott.

Vi ska inte debattera propositionen Hund under kontroll här i dag, men vi behöver vara medvetna om att den nog kommer att skapa ringar på vattnet. Risken är ju att det blir ännu mindre tid kvar till rutinkontroller ute på gårdarna och ännu mindre tid till den kontroll som jag vet att väldigt många inspektörer längtar efter och vill ut på. Det är ett möte med den enskilde verksamhetsutövaren som är väldigt viktigt, där det finns tid för dialog och vägledning för att hitta en gemensam väg framåt som är bra för alla inblandade. Det är den typen av kontroll som jag tror bygger förtroende och stärker djurskyddet.

Med tanke på det skulle jag vilja fråga landsbygdsministern om regeringen har tagit höjd för att den nya propositionen kan innebära ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna och vilka verktyg man i så fall tänker ta till för att möta behoven.