Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det som Sofia Skönnbrink sa om de metoder som många bönder drabbas av, där någon olagligen går in i deras verksamhet och sätter upp kameror eller vad det månde vara. Det är inte så vi ska ha det. Även detta behöver vi ha bättre koll på än vad vi har i dag.

Med detta sagt: De som har djur, oavsett om det är katter, hundar, kossor, får eller grisar i produktion, har ett jättestort eget ansvar. Det är djurägaren eller djurskötaren som borgar för en god djurvälfärd. Detta kommer aldrig att kunna ersättas av kontroller eller myndigheter – så är det bara.

Djurskyddsreglerna ska följas, och brister ska självklart rättas till. Kontrollmyndigheterna har verktyg som de kan använda för att bestämmelserna ska efterlevas. Hur kontroller ska prioriteras och genomföras tror jag att länsstyrelserna, som är ute på stallbacken och träffar djurhållare och kontrollerar djurskyddet, har bäst förmåga att avgöra. Det är också de som kan bedöma vilka åtgärder som ger bäst effekt i olika lägen.

Att göra djurskyddskontroller är inte ett vanligt jobb. Länsstyrelserna upplever en tydlig hotbild i samband med djurskyddsärenden, men det ska läggas till att det framför allt gäller ärenden som är kopplade till sällskapsdjur. Flera länsstyrelser har uppgett att de som följd av ett försämrat arbetsklimat oftare låter två handläggare åka på kontroller. Det ger effekten att antalet genomförda rutinkontroller minskar.

En annan utmaning för länsstyrelserna är att hantera den stora mängd klagomålsärenden som inkommer från bland annat allmänheten och som riskerar att ta resurser från den planerade rutinkontrollen, som är det vi pratar om här.

Under de senaste åren har länsstyrelserna ändå levt upp till sitt mål att utföra minst lika många rutinkontroller som klagomålskontroller sett till ett genomsnitt för hela landet. Länsstyrelserna har ändrat sin handläggningsrutin för klagomålsärenden för att frigöra mer tid och resurser för bland annat regelbundna och riskbaserade djurskyddskontroller. Det har gett resultat, och de senaste åren har andelen klagomålskontroller som är utan anmärkning minskat markant. I dag läggs alltså mindre arbetstid på att göra obefogade kontrollbesök. Med det sagt är det självklart viktigt att 10-procentsmålet för antalet rutinkontroller av lantbruksdjur uppnås och att myndigheterna arbetar mot det målet.

Vi vet att de flesta lantbrukare runt om i landet följer djurskyddslagstiftningen, precis som interpellanten sa, och gör sitt allra bästa för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Djurhållarna vill producera livsmedel som lever upp till svenska folkets förväntningar. Det är helt avgörande för dem.

Sedan kan det finnas exempel på gårdar där djurskyddet av någon anledning brister. Självklart är det aldrig acceptabelt att djur lider. Men något som är viktigt att ha i minnet är att sådana brister ofta beror på att djurhållaren själv av någon orsak inte mår bra. Så har det varit i de allra flesta fall som jag tittat lite närmare på. Att vara djurskyddsinspektör innebär därför också att man behöver lyssna och hantera samtal om sådant som egentligen ligger utanför djurskyddsfrågorna.