Herr talman! Landsbygdsministern kan läsa – jag ser vad interpellationen handlar om. Det jag reagerade starkt emot var när interpellanten i det talade ordet tog upp jägare som är ute och gör stora insatser men som inte får betalt för det. Det finns som sagt på inspelningen.

Jag beklagar att jägare inte har kunnat utnyttja jaktarrende som de har betalat för, att de inte har fått ersättning och att de inte har kunnat göra upp med dem som de arrenderat mark av och betalat till. Det hade varit en fungerande process.

Jag har försökt sätta mig in i fallen för att få en bakgrund. I de olika beslut som fattats ser man argumentationen och varför verket har ansett att jägare inte är berättigade till ersättning enligt epizootilagen. Men, återigen: Om man inte är nöjd med beslutet bör man få det prövat av högre instans. Det har man all möjlighet till om man inte är nöjd.

Jag har mycket tydligt berömt jägarnas insatser i Sverige och Europa. När andra länder drabbats av den här hemska djursjukdomen har de vänt sig till Sverige för att fråga hur vi kunde agera så snabbt som vi gjorde. Mitt svar har alltid varit att det beror på att vi har en oerhört dedikerad jägarkår som ställde upp utan att tveka och utan att veta om de skulle få ersättning för det arbete de utförde. De tog semester eller ledigt från sitt arbete och förlorade inkomst utan att de i agerandets stund hade någon given garanti.

Därför var det viktigt för mig att konstatera i artikeln att vi måste lösa det här, så att ingen behöver lida ekonomisk skada när de är ute i skogen och letar efter vildsvin som dött av svinpest.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.