Herr talman! Jag blir lite beklämd av det sätt som ledamoten beskriver situationen på, och jag tycker att ledamoten spär på en oro och målar upp en bild som inte stämmer. Ledamoten blandar och ger när det gäller ersättningen. Menar ledamoten att de jägare som de facto var ute och arbetade inte fick någon ersättning över huvud taget, att de inte fick betalt för det arbete de utförde? Det tror jag inte. Ledamoten pratar om detta i samma andetag som hon pratar om jaktarrenden, och jag tycker att det är lite väl fräckt och målar upp en bild som faktiskt inte stämmer.

Min bild är att de jägare som var ute och aktivt arbetade under restriktionstiden fick den ersättning vi pratade om. Det säger jag också i den artikel som ledamoten hänvisar till. Men om man inte klarar av att ersätta jägarna för det arbete de gör ska vi titta på det.

Epizootilagen är ganska tydlig med att den som är direkt drabbad har rätt till ersättning. I många fall tolkas det som att man äger något – att man behöver avliva ett djur, att man inte får bruka sin mark eller att ens skörd inte kan tas om hand. Vi hade också ganska komplicerade diskussioner om vem som skulle söka ersättning för beställda skogsmaskiner som inte fick användas. Var det ägaren till skogsmaskinen eller markägaren? Allt detta är snårig juridik och något som Jordbruksverket har ansvar att bedöma och som domstolar ytterst prövar.

I de fall med jaktarrenden som jag har sett har det inte hänvisats till något av det som ledamoten pratar om här i kammaren. En fråga tillbaka är därför: Har ledamoten läst de underlag som finns från Jordbruksverket om varför det enligt epizootilagen inte har funnits skäl att betala ut ersättning?

Herr talman! Jag vill också fråga om ledamoten i sina samtal med jaktlagen har uppmanat något av dem att överklaga beslutet så att det prövas. Eller har hon bara sett en politisk möjlighet att ge en bild av att regeringen är sämre än vad den de facto är? Det må vara hänt, men det skulle vara intressant att veta. Det är ju genom ett överklagande vi får prövat om Jordbruksverkets bedömning var rätt.

Jag har också läst artiklar i Svensk Jakt, och i dem har man varit ganska tydlig med att du ska ha en diskussion med den du arrenderar jaktmarken av. Man har också uppmanat markägare att söka ersättning. Det har också beskrivits hur avtalen ska vara utformade för att man ska få ersättning enligt epizootilagen.

Jag tycker att det är lite ofint att blanda ihop dessa saker och få det att låta som att de jägare som var ute och letade vildsvinskadaver och avlivade vildsvin i det drabbade området inte skulle ha fått ersättning när de tog ledigt från arbetet, för det stämmer de facto inte.