Herr talman! Bakgrunden till min interpellation är en ganska lång artikel i tidskriften Svensk Jakt i december förra året, där man redogör för det uppkomna fallet där jaktlagen i Fagersta och Norberg, precis så som landsbygdsministern redogjorde för, ryckte ut i stort sett mangrant. De tog ledigt från jobbet, tog semester och gick timme ut och timme in genom snårig skog i alla typer av väder för att leta efter kadaver och hitta fler svin för att stoppa svinpesten. De gjorde det rekordsnabbt, precis som landsbygdsministern säger.

Ministern var själv på besök i Fagersta, vilket uppskattades. Enligt tidskriften sa ministern att om myndigheterna skulle misslyckas med att ersätta dem som hade hjälpt till med att stoppa smittan skulle regeringen ta ansvar. Det ser vi tyvärr ingenting av nu, herr talman.

Jag har själv pratat med Lennart Skansfors, som leder Persbo jaktlag och som artikeln handlade om, för att förstå deras kritik bättre. Han berättade att de är 13 personer i laget – 13 vanliga människor, boende huvudsakligen i Fagersta och Norberg, som ställde upp när samhället kallade. Han sa att några av dem har lagt så mycket som 500 timmar på att genomsöka skog och leta smittade svin.

”Vi gjorde det för att samhället bad oss om det. Men regeringen struntar i oss nu när det är över”, sa han. ”Pengarna i sig har inte så stor betydelse, utan det är känslan som är det värsta – att vi blev utnyttjade.”

Herr talman! Det här är starka ord, men de kommer ur en väldigt konkret verklighet. Jakten är många av jägarnas huvudsakliga intresse, och det är en livsstil som de förbjöds att utöva under restriktionerna. Marker stängdes. Arrendena var förstås redan betalade. När jägarna sedan vände sig till Jordbruksverket för att få ersättning för arrendet fick de nej med hänvisning till att arrendet redan var betalt. Ja, jaktarrenden betalas vanligen årsvis, och det var ingen som visste att det skulle bli svinpest och restriktioner.

Jag tycker att regeringen gömmer sig bakom myndigheten och låter myndigheten ta smällen. Myndigheten måste givetvis följa lagstiftningen. Jag säger ingenting annat. Men om myndigheten inte kan bevilja ersättning för att arrendet var betalt innan svinpesten upptäcktes måste väl regeringen kunna rycka in och göra någonting åt det här?

Det som händer annars är att dessa jägare, och en massa andra, känner sig lurade. Det skickar även en signal till hela samhället att nästa gång det blir en kris, kanske ett svinpestutbrott någon annanstans i Sverige, kommer jägare och frivilliga att fundera på om de verkligen ska lägga ned en massa tid, ta ledigt från jobbet och ställa upp för samhället om de när det är över kommer att känna sig utnyttjade och inte ha fått betalt för sina kostnader för något de inte har haft någon glädje av.

Herr talman! Min fråga till statsrådet är därför: Kommer regeringen att ta ansvar och kompensera dessa jägare så att de kan känna att de har fått uppskattning?