Herr talman! Det betänkande vi i dag behandlar rör en av de viktigaste granskningsfunktionerna i vår demokrati – konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Denna granskning är inte någon teknisk formalitet. Den är en grundpelare i vår konstitutionella ordning, en del av det omfattande system av kontroll och motvikt som våra fäder en gång byggde in i regeringsformen. Det skedde företrädesvis i 1809 års regeringsform, som också låg till grund för konstitutionsutskottets bildande. Det svenska konstitutionsutskottet är för övrigt världens äldsta parlamentariska utskott. Det förpliktigar, herr talman. Det är genom denna granskning som riksdagen – folkets företrädare – kan förvissa sig om att regeringsmakten utövas i enlighet med lag och god sed.

Ordning och reda och korrekthet i den högsta förvaltningen är ett av konstitutionsutskottets kärnområden. Det handlar ytterst om att värna medborgarnas tillit till det offentliga, om rättssäkerhet och om de demokratiska processerna. En väl fungerande förvaltning är inte bara ett mål i sig. Den är en förutsättning för att vårt samhälle ska fungera.

Herr talman! I det betänkande vi debatterar redovisas resultatet av ett antal olika granskningar, och jag kommer att beröra några av dem. Jag vill börja med den del som kanske i allra störst omfattning har bäring på de mycket dramatiska händelser som vi alla kan följa i nyhetsrapporteringen och som utskottets ordförande Jennie Nilsson berörde här alldeles nyss. Jag tänker då på utvecklingen i vår omvärld.

Detta ska på inte på något sätt bli ett inlägg i den utrikespolitiska debatten, utan det hör till de politiska utskotten. Men det är uppenbart att den internationella utvecklingen det senaste året och de senaste månaderna och dagarna visar på hur stort behovet är för vår regering och ytterst vår statsminister att ha goda möjligheter att följa och hantera allt det som sker.

Kriget i Ukraina fortsätter att rasa. Spänningarna kring Grönland och den arktiska regionen ökar. Läget i Mellanöstern förblir oförutsägbart. Hybridhot och sabotage mot kritisk infrastruktur är en del av vår vardag. I en sådan tid måste Regeringskansliet ha förmågan att snabbt analysera läget, samordna information och ge regeringen det underlag som krävs för att fatta väl avvägda beslut.

Givetvis är många av de funktioner som över tid byggts upp inom Regeringskansliet viktiga. All den kapacitet som finns inom Regeringskansliet, på departementen och i centrala delar är högst relevanta för att väl underbyggda slutsatser ska kunna dras och att relevanta beslut fattas.

Det kan dock kanske inte i alla delar fullt ut ifrågasättas av någon att det har varit mycket välbetänkt att stärka de funktioner i Statsrådsberedningen som har till uppgift att analysera omvärlds- och säkerhetsläget, att hantera krishanteringsfrågor samt att vara ett stöd för samordning och inriktning i detta.

Omfattningen av frågor om utrikes- och säkerhetspolitik samt nationell säkerhet som statsministern har att hantera i egenskap av såväl regeringschef som chef över Regeringskansliet har som nyss konstaterades ökat markant. Det är en följd av det förändrade omvärldsläget. Krig i Europa, Sveriges Natomedlemskap och ett skärpt säkerhetsläge kräver att organisationen anpassas.

Det är givetvis mycket viktigt att Regeringskansliet har förmåga att göra omvärldsanalyser och hantera de komplexa säkerhetspolitiska frågor som vår tid kräver. Utskottet konstaterar att Regeringskansliet självfallet måste förändras utifrån de behov som finns från tid till annan för att kunna fullgöra sin uppgift att bereda regeringsärenden och biträda regeringen och statsråden.

Det har skett en anpassning av organisationen för att möta tidens krav. Att regeringen har stärkt funktionerna inom Regeringskansliet för säkerhet och krishantering är nödvändigt för att vi i Sverige ska kunna hantera de utmaningar vi står inför.

Samtidigt – och detta är viktigt – har regeringen varit noga med att upprätthålla en tydlig rollfördelning mellan Statsrådsberedningen och departementen samt gentemot myndigheterna under regeringen. Ansvaret för skilda verksamhetsgrenar, med tillhörande ärenden och myndighetsansvar, är fördelat på departementen av goda skäl.

Utskottet konstaterar att interna processer fungerar, att information sprids till alla berörda inom Regeringskansliet och att frågor kan vara kollektivt förankrade inom regeringen. Ambitionen är att samordna uppgifter mellan olika enheter för att uppnå synergier och god resursanvändning. Detta är i linje med god förvaltningssed och ansvarsfull hushållning med offentliga medel.

Herr talman! Regeringens remisser till Lagrådet har granskats. Propositioner från riksmötena 2019/20, 2020/21, 2023/24 och 2024/25 har gåtts igenom. Lagrådets arbete är också en viktig kugge i det större maskineri som omfattar demokratins alla olika delar. Här har särskilt säkerställandet av lagstiftningens krav på kvalitet, stringens och konsekvens beaktats.

Lagrådets roll är viktig. Som bekant har denna regering i en proposition bland annat föreslagit att Lagrådets granskningsområde ska utökas till att även omfatta förslag som rör grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Granskningen i det betänkande vi debatterar i dag visar att Lagrådet i cirka hälften av fallen har lämnat synpunkter och förslag, vilket faktiskt är en något lägre andel än vid den förra granskningen. En majoritet av synpunkterna har varit juridisk-tekniska och fokuserat på hur olika lagförslags föreskrifter förhåller sig till varandra.

Utskottet framhåller att remissbehandlingen är ett väsentligt inslag i arbetet med att upprätthålla god kvalitet i lagstiftningen. Det är viktigt att myndigheters sakkunskap inhämtas och att remisstiderna är väl tilltagna. Samtidigt framhåller utskottet värdet av effektivitet i lagstiftningsprocessen.

Utskottet noterar att Statsrådsberedningens granskningskansli löpande bevakar frågan och att diskussioner förs med departementen. Det visar på ett systematiskt kvalitetsarbete inom Regeringskansliet.

Detta är dock en befogad påminnelse. När Lagrådet avstyrker eller allvarligt ifrågasätter ett lagförslag måste regeringen vara tydligare i sin motivering för att man ändå väljer att gå vidare. Att regeringens ställningstagande har sin grund i en annan juridisk bedömning eller i ett visst politiskt hänsynstagande bör redovisas tydligt och öppet, och här måste regeringen bli bättre.

Demokratin och rättssäkerheten måste alltid väga tyngre än politisk brådska. Det är befogad kritik som konstitutionsutskottet framför, och regeringen måste givetvis ta den på allvar.

Herr talman! Jag skulle kunna nämna en del av den granskning KU har gjort när det gäller Utrikesnämndens arbete, men tiden medger inte riktigt det.

Sammanfattningsvis: Betänkandet visar på en regering som arbetar enligt konstitutionella principer och som anpassar sig till tidens krav. I ett osäkert omvärldsläge med krig i Europa har man stärkt Sveriges förmåga att hantera säkerhetspolitiska kriser och utmaningar. Men betänkandet pekar också på områden där regeringen kan och måste bli bättre, och det är viktigt att man tar den kritiken på allvar.

Ordning och reda och korrekthet är tidlösa principer, som vi värnar. Där utskottet pekar på brister måste regeringen agera. Det är så en ansvarsfull regering arbetar, med ödmjukhet inför granskningen och beslutsamhet att ständigt förbättra sitt arbete.