Fru talman! I morse läste jag en krönika av Ann Heberlein. Den handlar om vi och dom, något som Magnus Resare talade om i sitt anförande. Hon skriver i den här krönikan om Carl-Oskar Bohlins tal om att dela upp människor i vi och dom. Det står så här:

”Bohlins retorik ger mig kalla kårar. Det finns nämligen ytterst goda skäl att undvika den uppdelning av människor i två grupper, tillhöriga (vi) och icketillhöriga (dom) som vår minister i civilt försvar föreslår. Uppdelningen i två grupper är ett första, avgörande steg i den avhumanisering som leder till att individer som tillhör den utpekade gruppen successivt förlorar sina rättigheter, för att slutligen berövas sitt värde som människor. Idén om ’vi och dom’ är den viktigaste moraliska och samhälleliga förutsättningen för institutionaliserat dödande, som socialpsykologen Harald Welzer skriver i ’Gärningsmän: Hur helt vanliga människor blir massmördare’ (2007).”

Jag tycker att det är allvarligt att vi nu hör den här retoriken. Vi – det är i det här fallet svenska medborgare. Dom – det är flyktingen som just kommit hit och den arbetssökande som just har tagit ett jobb på Ericsson och som rest till Sverige med familjen från ett annat land. Det är dom som ska sköta sig.

I mitt Sverige ska vi – alla – sköta oss.