Fru talman! Jag vill börja med att instämma i en del av det Magnus Resare sa. Det är bra att en del av kraven stärks, inte minst när det gäller fusket. Det har varit lätt att komma undan med fusk och ändå behålla sitt medborgarskap. Det är klart att det måste ta slut.

Samtidigt låter det lite som att ledamoten skyller ifrån sig på andra partier. Dessa regelverk infördes överlag under allianstiden, och då fanns samma problem som under senare år. Vårt område är ju socialförsäkringen. Vem var det som var socialförsäkringsminister under allianstiden? Det var Ulf Kristersson, eller hur?

Man ska inte bara skylla ifrån sig. Man måste också ta lite eget ansvar för hur det har sett ut och hur det ser ut. Det tycker jag att vi som politiker ska göra. Har vi gjort något som inte varit tillräckligt bra får vi själva ta ansvar för det också. Det är en bra princip, tycker jag.

Sedan är vi överens om att våldtäktsmän etcetera ska ut. Men vi anser också att vårdbiträden ska kunna vara kvar, till exempel.

Här var det ändå någonting kopplat till Magnus Resares anförande. Om man sköter sig, bidrar och jobbar är man välkommen i vår gemenskap. Men just nu slänger regeringen ut människor som jobbar, bidrar, sköter sig och har följt alla regler. Det är inte att välkomna folk in i vår gemenskap – när de gör allting rätt.

Den biten skulle jag gärna vilja höra Magnus Resare berätta lite mer om. Varför tycker man att detta är det rimligaste sättet att möta de här människorna, som verkligen har gjort en enorm insats? De har lärt sig språket och gått en utbildning i ett land där de inte kunde språket fem sex år tidigare eller kanske tio år tidigare. De har gjort hela den resan. De har gjort allt. Barnen är i skolan. De jobbar. Ändå ska de utvisas. Hur hänger det ihop med att man, om man sköter sig och bidrar, får vara kvar och är välkommen i vår gemenskap? Detta undrar jag lite över.

(Applåder)