Herr talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för anförandet!

Ledamoten började med att citera en socialdemokrat. Jag ska citera några kristdemokratiska lokalpolitiker som är väldigt upprörda över regeringens nedskärningar i miljöbudgeten.

Jag nämnde flera exempel i mitt anförande. Det handlar om kalkningen av våra försurade sjöar och vattendrag. Försurningen är ett jättestort problem i min valkrets Halland, och kalkningsarbetet har varit helt avgörande. Vi ser nu som sagt att kostnaderna ökar, att anslagen inte räcker till och att decennier av framgångsrikt naturvårdsarbete riskerar att gå förlorat. I min hemkommun Falkenberg tvingas man, i ett redan pressat ekonomiskt läge, att avsätta egna medel i kommunbudgeten för att försöka kompensera för regeringens tillbakadragande.

Men, herr talman, vi ska som sagt inte bara referera till Halland i den här debatten. Detta är inte ett så kallat Hallandsproblem, utan det är i allra högsta grad ett problem även i ledamotens valkrets Värmland. Mer än hälften av Värmlands sjöar och vattendrag är fortfarande i behov av kalkning, men anslagen räcker inte längre till.

Som jag också nämnde i mitt anförande är det en väldigt kortsiktig politik med tanke på att det blir både dyrare och svårare att hantera konsekvenserna längre fram, när skadan redan är gjord. Jag undrar helt enkelt, herr talman: Hur motiverar ledamoten de så kallade prioriteringarna i de senaste budgetpropositionerna?