Fru talman! Tack till försvarsministern för svaret!

Jag vill börja med att betona att den här interpellationen handlar om ett område som är oerhört angeläget i just detta nu när vi står här och debatterar och som blir mer avgörande för Sveriges försvarsförmåga dag för dag. Jag tror mig veta att jag och försvarsministern i stora drag är tämligen överens om angelägenheten i detta för Sverige som rymdnation.

Fru talman! Jag vill också säga att försvarsministerns svar är ambitiöst. Jag ska vända och vrida lite på det för att visa vad jag tror att vi behöver göra mer tillsammans.

Inriktningen håller jag med om, men svaret är vagare när det gäller genomförandet. Försvarsministerns svar beskriver vilja, pengar och program. Jag skulle vilja framhäva att det saknas mer konkretion kring rådighet, tidsplan, konkreta operativa initiativ, beroenden och prioriteringar – särskilt kring militär satellitkommunikation, vilket var själva kärnan i en av mina två frågor till försvarsministern.

Försvarsmakten måste kunna förlita sig på svensk satellitkapacitet och rymdbaserade tjänster, inte bara i teorin och i strategier utan i praktiken. Ja, Sverige har goda förutsättningar genom Esrange. Ja, Sverige har en stark rymdindustri. Ja, Sverige är ett ingenjörsland. Ja, Sverige har ett geografiskt bra läge i norra Europa. Men det är också tydligt att utvecklingen i vår omvärld sker mycket snabbt.

Jag kan nämna som en återblick att under socialdemokratiska regeringar åren 2014–2022 togs flera viktiga steg för att stärka Sverige som rymdnation. Rymdstrategin uppdaterades, och Esrange utvecklades till en strategisk nationell resurs. Sverige tog mer plats i ESA, och Sverige tog mer plats i EU:s rymdsamarbeten.

Totalförsvaret började återuppbyggas under dessa år, och försvarsanslagen började öka rejält. Därmed identifierades även rymd- och underrättelseförmågor som framtidskritiska. Försvarsindustrins roll i de diskussionerna kan inte nog betonas. De strategiska partnerskapen stärktes, och rymdindustrin är en viktig del av detta ekosystem.

Mot denna bakgrund skulle jag vilja ställa ytterligare några frågor till försvarsministern.

Försvarsministern redogör för viktiga satsningar på spaning och underrättelse, men min interpellation gäller som sagt militär satellitkommunikation för ledning, samband och uthållighet. Kan försvarsministern redovisa vilken egen svensk militär kommunikationsförmåga som faktiskt byggs?

Försvarsministern talar om rådighet tillsammans med allierade. Men rådighet prövas inte i samverkan, utan den prövas i kris. En aktuell fråga blir då: Vem avgör tillgång, prioritet och kontinuitet om flera länder i försvarssamarbeten samtidigt behöver samma satellitresurser?