Fru talman! Tack, Johan Andersson, för en viktig interpellation!

När det kommer till privatiseringen av försvarsindustrin var det en hedersman som genomförde den, Björn von Sydow. Den sista delen, som var kopplad till Celsius, såldes ut 1998, och därefter har vi haft en privatägd industri i Sverige. Den har varit konkurrenskraftig, och den har tjänat oss väl.

Jag tycker precis som Johan Andersson att frågan om rådighet är viktig att belysa. Nu finns det möjligheter att säkerställa det genom det tillverkningstillstånd som ISP utfärdar. Det kräver bland annat en svensk vd och också ett antal svenska ledamöter i styrelsen. På det sättet kan vi säkra kontroll över det här, även kopplat till IPR-rättigheter och samarbete med Försvarets materielverk och Saab. Vi har hittills inte identifierat något problem när det kommer till försvarsföretag.

När det gäller den andra frågan kopplat till förstatligandet av försvarsindustrin är jag inte säker på att det är bästa sättet att få en ökad produktion. Jag vill bara ge ett konträrt exempel. Ukraina är det land som har lyckats bäst med en försvarsindustriell reform i Europa. Det vi donerade börjar ta slut, och då har man ökat sin produktion. Ukraina valde då att gå en annan väg. För att effektivisera avreglerade man en stor del av försvarsindustrin när det kom till lagar och förordningar. Man gick från 100 företag upp till 800 företag, och man privatiserade. Man ökade konkurrensen i Ukraina, och i dag sjunker faktiskt priset på försvarsmateriel i Ukraina. Problemet är att den ukrainska staten inte har möjlighet att finansiera.

Jag tror alltså inte att förstatligande kommer att öka produktionen, och det är ökad produktion vi behöver – framför allt nu när vi ska upprusta väldigt snabbt. Men vi får väl ta det i nästa debatt, Johan Andersson.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.