Fru talman! Jag ska alldeles strax återkomma till kompetensförsörjningen, men jag vill först i två avseenden sätta frågan om framtida stridsflyg i perspektiv.
Det ena är att det måste vara verkligheten och inte kartan som styr. Det vi ser nu är en extremt snabb teknisk utveckling, inte minst när det kommer till konnektivitet och AI. Där står sig Gripen väl, och det är väl känt att Saab har jobbat med Helsing. Man jobbar också med ett AI-program kopplat till Gripen E. Det är alltså en exponentiell, snabb teknisk utveckling som driver på och påverkar.
Det andra är möjligheten att hitta strategiska partnerskap för att dela utvecklingskostnaderna, som vi har varit inne på. Vi får väl erkänna att F35 hittills har varit mer framgångsrik än Gripen. Det är naturligtvis en tillgång att det finns styrka i antal. Om vi kan få Gripen kopplad till inte minst Ukraina och få till ett samarbete där skulle det vara en stor framgång för oss och också strategiskt viktigt. Det handlar om samarbeten som sträcker sig många årtionden framåt och som knyter starka band mellan nationer. Därför känns det extra angeläget att göra det med Ukraina.
Det finns en tredje dimension som också är viktig, och det är vilka andra program som finns. Det är egentligen tre större program. Det finns ett tysk-fransk-spanskt program som heter FCAS. Sedan finns programmet GCAP, som Storbritannien, Japan och Italien jobbar med. Slutligen har amerikanerna ett program som heter F-47. Vi hoppade inte på något av dem, även om vi pratade med britterna. Programmen har haft lite utmaningar då teknologin har sprungit ifrån dem lite grann. Det gäller inte minst balansen mellan obemannat och bemannat.
Jag vågar säga att vi nu, genom utvecklingen av Gripen E, har en mogen produkt som står sig väldigt väl. Jag vill bara nämna det perspektivet, för det kommer att påverka våra samarbetsmöjligheter. Vi har handlingsfrihet, och det tycker jag att vi har fått genom vägvalsprogrammet.
Kompetensförsörjning är en mycket viktig fråga, och det är ett område där försvarsindustrin spelar en allt större roll. Jag brukar säga att uppbyggnaden av försvaret är den största samhällsreform som Sverige har genomfört på många årtionden. Det är också en av de snabbaste samhällsreformerna i termer av offentliga medel, och detta påverkar naturligtvis hela samhället. En del är personalförsörjning, som Johan Andersson var inne på.
Det finns saker som ger mig hopp när det kommer till attraktionskraften – att folk vill vara med och bidra. Jag kan konstatera att FMV är Sveriges femte mest populära myndighet att arbeta med. De lyckas växa. Saab var den mest populära arbetsgivaren bland Sveriges ingenjörer i fjol. Det här visar att det finns en attraktionskraft och en stolthet i att jobba inom försvarsindustrin. Jag är alltid noga med att framhålla att en stark försvarsindustri är en del av ett lands samlade försvarsförmåga och att man där är med och bidrar till Sveriges försvar.
Den fjärde dimensionen jag vill lyfta upp är det arbete som vi gör med STEM. Det ligger inte under Försvarsdepartementet utan under Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet. Vi arbetar med att fler människor ska göra vägvalet att arbeta med tekniska och naturvetenskapliga ämnen så att vi får fram fler ingenjörer. Att våra unga får bra baskunskaper i skolan och lär sig matte och naturvetenskap är viktigt för Sveriges välstånd. Det är ett av sätten vi arbetar på för att säkra personalförsörjningen. Detta är viktigt. Bara i fjol ökade antalet anställda i försvarsindustrin med över 6 000. Det är också en viktig del av Sveriges samhällsekonomi.
(Applåder)