Herr talman! Det är nästan fascinerande att höra biståndsministern prata om vad som är ansvarsfullt. Det kallas för ansvarsfullt att halvvägs in i ett budgetår ge helt nya direktiv och dra undan mattan för ett gäng organisationer. Myndigheten fick alltså ungefär ett halvår på sig att se till att de här organisationerna hade avslutat sin verksamhet den 31 december. Det handlade inte om att det skulle ha tagits beslut eller fastställts en strategi den 31 december, utan det skulle vara avslutat. Det är inte vad jag kallar för ansvarsfullt. Att organisationer tvingas dra tillbaka utlovad verksamhet för att en svensk myndighet på grundval av direktiv från regeringen helt plötsligt har ändrat förutsättningarna och avslutat ingångna avtal är inte ansvarsfullt.

Är det verkligen i det säkerhetsläge som vi i dag befinner oss i, när konflikterna ökar och klimatförändringarna dessutom riskerar att öka konfliktmiljön ytterligare och redan gör det, som vi ska dra oss tillbaka, när vi också vet att Ryssland och Kina avancerar?

Den här regeringen har en tendens att hela tiden hänvisa till svenska intressen. Men är det inte ett svenskt intresse att bidra till stabilitet i världen, verka för att familjer har tillgång till mat, se till att de har råd att ha sina barn i skolan, stötta civilsamhälle och demokratiska krafter eller, som i det här fallet, ta barn från barnarbete till utbildning?

Vi socialdemokrater är väldigt tydliga med att vi tycker att detta är viktigt. Sverige ska vara en stark röst i utrikespolitiken, och vi ska tillbaka till enprocentsmålet. Man behöver inte skära ned på biståndet på det sätt som den här regeringen gör. Det är ett aktivt val. Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något. Den här regeringen skulle kunna göra väldigt mycket mer.