Fru talman! Vi är helt överens om problembeskrivningen av situationen i Afghanistan. Utvecklingen är fruktansvärd. Men det är också därför det är otroligt viktigt att länder som Sverige finns kvar och fortsätter stötta de organisationer som kan och vill verka där. Det gör de nämligen. Även Svenska Afghanistankommittén har varit otroligt tydliga; de må inte kunna verka i Afghanistan, men det är fortfarande fullt möjligt att göra det. Och en lång rad organisationer har verkat enligt just den Afghanistanstrategi som regeringen nu har dragit undan.

Det är som sagt inte talibanregimen som är skälet till att Rädda Barnen har behövt svika familjerna. Det är regeringens beslut, ett aktivt beslut som den här regeringen har tagit.

Regeringens hantering av biståndet till Afghanistan och utfasningen har två oerhörda brister. Den första är att Sverige sviker ytterligare ett land där behoven är som störst. Och den andra är att man gör det på ett fullkomligt ansvarslöst sätt.

Jag har gång på gång hört biståndsministern stå på presskonferenser och tala om regeringens ansvarsfulla hantering av biståndet. Men mitt under ett budgetår ändrar man helt förutsättningarna och tar beslut som tvingar myndigheter att bryta ingångna avtal och organisationer att svika de människor de jobbar med och de löften som de har gett, baserat på de besked de har fått av Sveriges myndigheter. Det är helt ansvarslöst. Det riskerar också att urholka förtroendet för svenska myndigheter. Det sänder ett budskap i biståndsvärlden om att Sverige inte går att lita på, för ingångna avtal betyder inget. Hur ska man kunna lita på Sverige om avtal plötsligt kan brytas och utbetalade pengar till och med krävs tillbaka?

Jag noterade också att biståndsministern i sitt inledande svar uppgav att Sverige fortsätter stödja Afghanistan genom bland annat kärnstöd till FN. Även detta tyckte jag var ganska uppseendeväckande med tanke på att UNDP, en av de organisationer som verkligen har en stor verksamhet i Afghanistan och är ett otroligt viktigt FN-organ, får sitt kärnstöd minskat med 90 procent i det senaste regleringsbrevet. Det får i sin tur också stora konsekvenser för deras verksamhet i Afghanistan. Det är alltså både när det gäller Afghanistanstrategin och när det gäller kärnstöden som regeringen sviker människorna på plats i Afghanistan.

När regeringen först inledde sin reformering av biståndet hänvisades det till att det skulle bli mer förutsägbart och underlätta långsiktig planering. Men med facit i hand kan vi verkligen konstatera att det har blivit raka motsatsen.