Fru talman! Sverige har under två decennier varit en av de absolut största bilaterala givarna till just Afghanistan. Mellan 2001 och 2021 uppgick det svenska biståndet till 14,7 miljarder svenska kronor. Svenska insatser prioriterade konsekvent att stärka kvinnors och flickors rättigheter.

Jämställdhet är ett av de områden där störst framsteg gjordes fram till talibanernas maktövertagande 2021. Men därefter har tillbakagången varit brutal. I dagens Afghanistan åtnjuter halva befolkningen återigen färre rättigheter än någon annanstans i världen. Det är tydligt att ansvaret för det ligger hos just talibanerna.

Trots talibanernas maktövertagande har Sverige fortsatt att bidra till Afghanistans folk med ytterligare 3,1 miljarder svenska kronor. Genomförandepartner, som Rädda Barnen, har levererat resultat i en extremt svår kontext.

Samtidigt vill jag påminna om att talibanerna 2023 utfärdade ett förbudsdekret mot all svensk verksamhet. Sverige är inte välkommet, sade man. Det ledde bland annat till att Svenska Afghanistankommittén, efter fyra decennier i landet, tvingades lämna det 2024. Det illustrerar problemet. Dagens Afghanistan är en kontext där det mesta är oförutsägbart och där samma aktör som skapat och förvärrat krisen, talibanregimen, när som helst kan sudda ut de framsteg som partnerorganisationer uppnår.

Det måste finnas en grundläggande bärkraft och kontinuitet. Den grunden har talibanerna mycket medvetet monterat ned. Det är därför talibanernas maktövertagande har gjort det mycket svårt att bedriva ett långsiktigt utvecklingssamarbete som är säkert, effektivt och hållbart och som faktiskt gör skillnad på lång sikt.