Fru talman! Somalia är ett av världens allra mest korrupta länder – plats 179 av 180 mätta länder. I ett sådant land måste man hantera bistånd med oerhörd försiktighet, och det har gjorts genom åren – med armlängds avstånd till korrupta makthavare, med stenhårda kontrollmekanismer och med partner man kan lita på.

Men vad gör regeringen i stället? Man lägger ned sådant bistånd som är kontrollerat och genomlyst och som man vet har haft effekt. I stället lyckas man med kirurgisk precision göra världens näst mest korrupta land ännu lite mer korrupt. Det är en bedrift som den här regeringen har lyckats med, och det tycker vi socialdemokrater är en praktskandal. Man skapar en gräddfil där svenska skattepengar går rakt in i premiärministerns kansli till personer i maktens absoluta närhet, till personer med lönenivåer som bara är en fantasi för övriga somalier och till samma personer som varit med och förhandlat fram uppgörelsen.

Det här är ett skolboksexempel på hur man skapar korruptionsrisker. Det är nästan korruptionsgaranti på sådana här upplägg.

Samtidigt säger regeringen att man har nolltolerans mot korruption. Det hade nästan varit skrattretande om det inte varit så tragiskt.

Det är klart att man ska ha nolltolerans mot korruption. Det har vi också. Det här upplägget är dock rent hyckleri, för det bidrar till raka motsatsen.

Det stannar inte heller där. Regeringen säger sig dessutom ha nolltolerans mot att stötta extremism, islamism, radikalisering och grupper som sympatiserar med Hamas och andra terrorrörelser. Det är jättebra, och det står vi bakom. Men den här premiärministern, vars kansli man alltså sponsrar med ”statsbyggande” för 100 miljoner kronor, vad är det för karaktär? Jo, en antisemit och Hamaskramare. Han stöder terrorrörelsen Hamas och talar nedsättande om judar på ett antisemitiskt sätt.

Detta verkar dock inte spela någon roll. Här helgar ändamålet medlen. Bara vi kan få utvisa ytterligare några somalier från Sverige är det värt att sponsra en sådan här karaktär. Det tycker vi är långt över gränsen för vad som är acceptabelt. Det är hyckleri på en helt ny nivå som vi tycker är skandalös.

Det är jättebra att man har nolltolerans både mot korruption och mot associering med terrorrörelser. Det är också bra att man granskar organisationer som ansöker om bistånd efter sådana kopplingar. Men det håller inte riktigt ihop när man kastar dessa principer över bord för att uppnå migrationspolitiska syften. Det tycker vi är över gränsen. Det är inte acceptabelt.

Även om det inte är rubriker i svenska medier varje dag och vi inte har interpellationsdebatter varje vecka är detta fortfarande en mycket besynnerlig historia som vi kommer att fortsätta ställa frågor om.