Fru talman! Tack, Benjamin Dousa, för svaret!

Det här är en favorit i repris. Medierapporteringen har måhända bedarrat något, men Socialdemokraternas granskning av denna praktskandal har fortsatt och kommer att fortsätta. Det är nämligen inget annat än en praktskandal.

Svaret från Benjamin Dousa är tyvärr otydligt och visar hur konstigt hanterat det här är. Det har varit turer fram och tillbaka om hur överenskommelsen egentligen ser ut. Nu återgår regeringen till linjen att det inte finns någon formell överenskommelse och inget grundlagsenligt traktat mellan länderna men att det ändå finns en sjupunktslista, som inte har formaliserats ytterligare.

Okej, då vet vi det. Det har tack vare duktiga journalisters grävande framgått vad som står i den här listan. Summa summarum: Det handlar inte om juridiska spetsfundigheter, utan det handlar om transparens och om att vi ska kunna förstå vad det är regeringen har gjort tillsammans med Somalia. Regeringen har alltså betalat 100 miljoner kronor för att få till ett återtagande av somaliska medborgare som av olika skäl har dömts till utvisning. Alla är inte mördare och våldtäktsmän; det kan vara hederliga människor som fått avslag på sin asylansökan som ska skickas tillbaka.

Vi har inget emot att sådana avtal ingås, men vi har stora problem med att man använder biståndsmedel som skulle ha kunnat gå till arbete mot kvinnlig könsstympning, till att utveckla jordbruksmetoder eller till att minska radikalisering via civilsamhällets organisationer. Det gör mycket större nytta än 100 miljoner rakt in i det som biståndsministern kallar ”statsbyggande” – pengar i direkt närhet till premiärministerns kansli. Det är premiärministerns nära anhöriga, vänner och klanmedlemmar som får tillgång till dessa pengar.

Ett exempel: En av dem som satt med och förhandlade om avtalet, icke-avtalet, överenskommelsen, samsynen eller vad man nu vill kalla det cashar in en månadslön på över 100 000 svenska kronor och är samtidigt med och förhandlar fram detta.

Det här är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig om man vill motverka korruption. Det är ett skolboksexempel på hur man gör om man vill göda korruption. Det är det regeringen har gjort i den här frågan.

Sedan vill jag vara väldigt tydlig: Vi socialdemokrater har inget emot att Sverige sluter avtal med länder om att återta utvisningsdömda medborgare. Det gjorde vi under vår regeringstid. Vi gjorde det med Afghanistan innan talibanerna tog över. Det var inga konstigheter med det. Det är heller inga konstigheter att biståndet är en del i de samtal man har. Men man använder inte biståndspengar till att muta folk för att de ska gå med på sådant som de är folkrättsligt skyldiga att göra. Det är så fel som det bara kan bli, och vi kommer att fortsätta ställa frågor om detta.

Det är också lite anmärkningsvärt att regeringen är stolt över detta och vill att det ska vara en modell för andra länder. Kan ministern berätta lite mer om andra länder där man vill införa den här modellen?