Fru talman! Jag tackar Johan Andersson för den konstruktiva tonen och det stora engagemanget för svensk stridsflygförmåga. Detta är viktigt och bra. Jag brukar säga att vi är som bäst när vi orkar samla oss som land, och jag tycker att vi har gjort det återkommande på det försvarspolitiska området. Detta är en typfråga där vi kommer att eftersträva bred politisk samsyn, och beslutet kommer att gälla under många tiotal år framöver. Vi kommer att arbeta med Gripen E till runt 2050, så det är ett långsiktigt beslut, som också innefattar stora ekonomiska medel.

Jag tycker att Sverige har lyckats bra när det gäller att fatta sådana här beslut. Alla åtta partier står bakom det totalförsvarsbeslut som fattades den 17 december 2024 liksom överenskommelsen den 18 juni 2025 om att Sverige ska gå upp till 5 procent av bnp. Alla åtta partier står också bakom stödet till Ukraina, och sex av åtta partier står bakom Sveriges Natomedlemskap och integration i Nato. Detta borgar för att vi även i denna fråga ska nå en överenskommelse. Det är ju ett stort och viktigt beslut.

Vi har sjösatt ett vägvalsprogram. Så brukar man alltid göra, och så gjordes med Gripen C/D och A/B. Det är helt naturligt att man tittar igenom vilka alternativ som finns. Vi har nu en process där myndigheterna arbetar med detta med utgångspunkt i de operativa behov som Försvarsmakten kommer att ha i framtiden. Det är dock helt naturligt att vi också har en politisk process.

Jag har inte sett Försvarsberedningens arbete med detta, så här skulle jag vilja ha en parlamentarisk referensgrupp som har möjlighet att följa myndigheternas arbete. Jag ser därför fram emot att sjösätta en sådan grupp under våren, så att vi sedan kan följa utredningarnas och myndigheternas arbete med detta. Det som ligger till grund för detta är givetvis vägvalsprogrammet, där vi har lagt in många miljarder för att vidmakthålla handlingsfriheten att utveckla egna stridsflygplan i fortsättningen. Det är viktigt för att kunna arbeta med demonstratorer och vidmakthålla kompetens. Det är utgångspunkten för att jobba långsiktigt och strategiskt med detta.

Detta handlar alltså om ersättaren till Gripen E. Jag hade förmånen att vara med på F7 när Gripen E rullades ut, och Sverige står sig väl när det gäller att ha ett nyutvecklat stridsflygplan. Det har också en hel del unika förmågor. Spridningssystemet, som gör att man kan jobba utanför flygbaserna, är en viktig förmåga som ökar attraktionskraften och något som många länder runt om i världen är intresserade av, inte minst utifrån erfarenheterna från kriget i Ukraina, där man ser hur den långräckviddiga förmågan har utvecklats.

Det här är en plattform som är dimensionerad för att möta de ryska flygstridskrafterna. Det finns ett helt unikt telekrigssystem i Gripen E som jag vågar påstå är världsledande. Det är alltså en plattform som kommer in i ett läge då det finns ett stort behov av att upprusta. Att vi, till skillnad från många andra länder, står oss väl där borgar för framgång i framtiden.

Precis som Johan Andersson konstaterade har vi nu rönt stora framgångar också på exportmarknaden. Jag återkommer till det. Det här är viktigt för att dela utvecklingskostnader med andra länder. Det tog tio år innan vi fick en Gripenaffär, men sedan fick vi det med Thailand. Därefter har vi fått det med Colombia, och jag har gott hopp om att Brasilien är intresserat av fler Gripen E.

Jag återkommer när det kommer till Ukraina.