Fru talman! Det är klart att det inte finns något pengaträd eller någon oändlig kassakista som man kan ösa ur till alla fina saker man vill göra här i världen.

Det vet vi socialdemokrater, och det vet alla pålästa väljare, som ser att Socialdemokraterna efter varje gång man har haft regeringsmakten lämnar efter sig ett överskott i statsfinanserna. Väljarna ser också att högern varje gång man har haft regeringsmakten har lämnat efter sig ett underskott i statsfinanserna. Det har varit fallet fyra gånger av fyra möjliga i modern tid, och det är väl ett bevis på att vi socialdemokrater minsann vet att vi måste vara aktsamma med de statliga finanserna. Man kan inte bara ösa på.

Det är inte heller detta som det handlar om nu. Socialdemokraterna är inget naivt parti som tror att man bara kan kasta iväg pengar på allt man önskar. Vi förstår att det behöver göras prioriteringar, men vi menar att regeringen gör fel prioriteringar när den konsekvent väljer att vända de allra fattigaste och mest utsatta ryggen för att i stället fokusera på snäva svenska egenintressen.

Det handlar till exempel om var någonstans svenska företag kan tjäna pengar eller om att lägga biståndspengar på att se till att de facto muta sig till ett avtal med Somalia om att ta emot utvisningsdömda medborgare, som landet enligt folkrätten har skyldighet att göra. Det här kommer vi att debattera i nästa interpellationsdebatt, men det visar ändå på att man kan göra prioriteringar på olika sätt.

Vi tycker förstås att Ukraina är viktigt. Stödet för Ukraina är unisont i den här riksdagen. Men vi menar att det inte måste vara de allra fattigaste länderna som betalar allt bistånd till Ukraina. Det går att hitta andra poster i både UD:s och statens budget som skulle kunna gå dit i stället.