Fru talman! Vi har inte haft koll på svenskt bistånd. Jag brukar beskriva det som en vattenspridare. Vi har varit överallt hela tiden, utan att prioritera och utan att hålla fokus.

Från den vattenspridaren ska det nu bli tydligare vattenstrålar så att vi har koll på vart pengarna går och på att vi faktiskt gör nytta i de länder där vi är.

Det är också en rättvisefråga. Det är inte rättvist mot svenska folket och svenska skattebetalare att vi har haft så dålig koll på biståndet. Det är heller inte rättvist mot de länder där vi bedriver biståndsarbete att vi inte vet om insatserna är effektiva.

Räknar man in vidareförmedling genom de olika strategierna vet vi inte ens hur många organisationer som har fått ta del av svenskt bistånd. Det handlar sannolikt om tusentals och kanske till och med om tiotusentals organisationer. Detta sagt bara för att man ska få en känsla för vilken vattenspridare vi har varit.

Det handlar om att den vattenspridaren ska ge tydligare vattenstrålar, och den största vattenstrålen ska självklart vara Ukraina. Vi är helt tydliga med att vi tar från andra länder för att kunna ge ännu mer till Ukraina för att det är vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering. Det är vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering för att det är existentiellt också för oss i Sverige. Varje dag som Ukraina kan fortsätta att försvara sig minskar också risken att vi får ryska drönare, ryska stridsflyg och ryska soldater på svenskt territorium. Det handlar om att vi ökar stödet till Ukraina på bekostnad av andra länder.

Det handlar också om att vi minskar den totala biståndsvolymen från 56 miljarder till 53 miljarder. Det gör vi för att vi behöver fler undersköterskor, fler lärare och fler poliser hemma i Sverige och för att kunna säkerställa att hårt arbetande människor här hemma i Sverige får behålla mer av sin lön.

Olle Thorell talar om att fylla vakuum. Det är klart att jag och regeringen också ser risker. När någon drar sig tillbaka finns det andra som kan fylla det vakuumet. Men den största risken är om Ryssland vinner mark i Ukraina.

I år kommer närmare 20 procent av vårt totala bistånd att gå till Ukraina. Det betyder att över 80 procent av biståndet kommer att gå till andra länder än Ukraina.

Jag skulle vilja ställa en rak fråga till Olle Thorell och Socialdemokraterna: Vilken nivå tycker Socialdemokraterna att vi ska lägga oss på? Borde 10 procent av biståndet gå till Ukraina?

Vilka insatser är det Socialdemokraterna vill skära ned på i Ukraina? Är det viktiga reparationer av sjukhus, hem, järnväg och väg? Är det stödet till energisektorn som gör att de kan reparera den energiinfrastruktur som återuppbyggs efter ständiga attacker från Ryssland? Det får gärna Olle Thorell svara på.